Muhammeds Alla Hustrur

Jag tillägnar denna uppsats till minnet av en kvinna som kämpade för människornas bästa, en kvinna som trodde att den väg hon hade valt skulle leda till människornas befrielse och för-tryckets utplånande. Till minnet av Ma'asummeh Shádmáni Kabiri som var medlem i organisationen "Iranska folkets Mudjáhedin". En kvinna som trodde att denna organisations "sanna islam" skulle kunna vara befriande, en kvinna som kämpade mot de båda antifolkliga och diktatoriska Shah- och Khomeiniregimerna, en kvinna som överlevde den förstes fängelser men som av-rättade i den andres.

I över 1300 år har islam fått stå emot mycket kritik och mycket hån. En del av denna kritik har varit saklig och befogad men mycket har bara tillkommit för att det kristna Europa skulle kunna stå emot en ideologi som det antingen inte kunde stå emot eller kände sig alltför svag inför. Kritiken ledde till en situation där hat mot islam och muslimerna kom att uppstå (1). Kampanjen mot islam som ledde till många missförstånd och som försvagade möjligheten till en dialog mellan muslimer och de kristna väntade inte på sig utan startade redan i mitten av 600-talet när man ännu trodde att islam var en företeelse som skulle bli kortlivad. Denna företeelse visade sig dock vara för stark för att på kort tid kunna dö av sig själv. Islams fortsatta historia blev ett bevis för detta. Under en markabel expansionsperiod kom den att erövra många delar av världen och endast hundra år efter Muhammeds bortgång kom det islamiska väldet att visa sig vara ett av de största och mäktigaste välden som någonsin har existerat. Det kristna Europa hade fått en mäktig och ytterst farlig granne. En granne som var beväpnad med mer än en kunnig militär styrka. Den hade en ideologi som skilde sig i många avseenden från det tankesätt som kristendomen erbjöd och även från alla andra tankesätt som det kristna Europa hade kunskap om.

Islam var en ideologi som inte var anpassad efter Europas socioekonomiska situation och därför var en ideologi som var mycket svårare att förstå och ha förståelse för. Den var en ideologi som var på frammarsch och därför svår att uppnå en kompromiss med. Den var ett sätt att tänka som de kristna fick bekämpa med alla tillgängliga medel. Samtidigt som det kristna Europa försökte att stoppa muslimerna och i möjligaste mån få dem att dra sig tillbaka med hjälp av korståg så försökte det att bekämpa muslimernas ideologi. Att bekämpa en ideologi som hade sin grund i en annan kulturell- och social miljö innebar både svårigheter och lättnader. Det var svårt att få ett totalt grepp över det nya och okända tankesättets grundval såsom dess guds- resp människosyn. De arbetade med en del nya begrepp och i de fall man använder sig av de gamla begreppen så gav man dem en ny innebörd. Det nya ideologins Gud verkade vara långt ifrån den kristna Guden. Den ställde inte upp på allt som man i åratal hade trott på och oftast kunde det räcka att påstå att den gud som Muhammed pratade om inte accepterade de kristna lagarna och därför kunde han inte vara den sanna Guden. Steget från detta till att påstå att Muhammeds Gud verkligen måste vara en djävul var inte långt (2).

Som sagt erbjöd den nya ideologin inte enbart svårigheter. Dess främmande kulturella bakgrund gav möjlig-heter till att på ett ganska enkelt och effektivt sätt förlöjliga och bekämpa den. De värsta berättelser om den blev mycket populära och var de mest troliga (3). Bland de frågor som från och med början kunde användas för att bekämpa islam på detta orättfärdiga sätt var två frågor som kom att bli orientalisternas kärnfrågor: frågan om kvinnans ställning i islam och frågan om Muhammeds många äktenskap. Jag har i en tidigare upp-sats i ämnet sociologi försökt att undersöka den första frågan lite närmare. Jag har försökt att visa på en del av de socioekonomiska orsakerna som ligger bakom kvinnans svaga ställning i den grundläggande islamiska ideologin. Jag har vidare försökt att dra generella slutsatser utav det erhållna resultatet. På så sätt ville jag visa på att det socioekonomiska inflytandet över en viss grupps ställning inom en ideologis ramar är ingenting som är specifik för islam. Jag försökte vidare visa att även andra ideologier har många brister som de försöker att hålla dolda när det gäller frågan om kvinnornas ställning (4). I denna uppsats försöker jag att gå till den andra frågan: frågan om Muhammeds olika äktenskap. Den andra av de två för kritikerna viktiga fråga. Det är värt att notera att den kristna polemiken mot islam och denna sidan av Muhammeds liv kom igång redan på 700-talet (5).

Redan i den tidigare nämnda uppsaten bilagade jag en kort och summarisk (och till viss del felaktig) artikel om Muhammeds olika äktenskap. Här försöker jag att gå vidare för att kunna ge en klarare bild av dessa äktenskap samt för att kunna ge en viss bild av de olika orsaker som låg bakom dessa. Vidare kommer jag att redogöra för några olika grupper författares sätt att se på dessa äktenskap. Jag kommer också att ställa två hypoteser mot varandra för att få ett svar på min huvud-fråga som blir: "Varför gifte Muhammed sig så många gånger som han gjorde". Dessa hypoteser är:

1. Muhammed var en person som var onormalt mycket attraherad av kvinnorna. Han hade en lustbetonad sinnlighet och denna var orsaken bakom hans många olika äktenskap. Han ville helt enkelt tillfreds-ställa sina "syndiga" sexuella behov. Detta, hans stora passion för sex (6) sätter en fläkt på hans liv speciellt under hans liv i Medina (7).

2. Muhammed var en person med gudomlig glans. Han var Guds sändebud. En person som tog emot uppenbarelser från den ende Guden. Han var en skicklig ledare som hade underkastat sig Guds vilja. Hans många äktenskap var enbart en del av hans plan för att förena araberna för att kunna föra den islamiska saken vidare. Han var inte på något sätt styrd från sina sexuella behov och dessa hade ingen del i hans många olika äktenskap (8).

För att kunna uppnå mitt syfte har jag studerat en del av det man under senare tid skrivit om Muhammeds äktenskap. Tyvärr har jag inte kunnat hitta litteratur som uteslutande behandlar denna problematik. För att få viss kunskap och klarhet i detta område blir man tvungen att studera de böcker som har skrivits om den tidiga islam och om Muhammed. Vidare har jag använt mig av en del böcker som behandlar islam i dess helhet.

Jag har medvetet försökt att få tag i litteratur från både troende muslimer (både traditionella och liberala) och från icke-muslimer. För att ge läsaren en chans att kunna studera vidare i detta arbetsområde har jag försökt att så långt som möjligt använda mig av engelsk och svensk språkig litteratur. I vissa fall har jag varit tvungen att använda mig av böcker som är skrivna på persiska. Jag har medvetet försökt att begränsa antalet av dessa böcker. Även litteratur på annat språk har förekommit.

Bland svårigheter som man möter när man vill skriva en uppsats/artikel om ett arbetsområde som liknar det av mig valda område är stavningen av de många namn och begrepp som man måste använda sig av. Namnen och be-greppen är stavade på många olika sätt och nästan varje författare har sitt eget sätt att transformera de arabiska namnen och begreppen.

För att ha viss konsekvens i min stavning och för att låta bli att skapa ännu ett nytt sätt att transformera dessa olika namn och begrepp väljer jag att följa Maxime Rodinsons stavningssätt. Detta även i den del av fallen som jag inte är överens med honom. I fall namnen och begreppen är sådana som Maxime Rodinson inte har nämnt så kommer jag att försöka ta efter hans stavningsmönster för att transformera dessa.

De källor som författarna har använt sig av är två. Först och främst har man använt sig av koranen. Koranen finns att tillgå och där det finns något behov av det så kommer jag att använda mig av denna för muslimerna heliga bok. Det är främst två av Koranens olika kapitel, kapiteln 33 (Al-Ahzab) och 66 (Al-Tahrim), som i det här sammanhanget har använts.

Den andra källan som författarna har använt sig av är de många "hadith"-er som finns bevarande (Hadither är berättelser om Muhammeds - och hans närmastes liv och uttalanden). Tyvärr har jag för tillfället inte till-gång till dessa berättelser i deras ursprungliga form, men oftast används de av många olika författare och det på ett sätt som kan sägas vara övertygande om att dessa berättelser i den form som författarna har använt verkligen existerar.

En del problem kommer dock att återstå: blotta faktum om att berättelserna finns säger ingenting om deras sanningshalt; man kan ha berättat dem för att försköna Muhammeds liv eller för att uppnå vissa andra och mer personliga syften. Berättelserna har använts i en stor omfattning; bara detta innebär att författarna till stor del har blivit beroende av samma utgångspunkt och har valt de berättelser som passar deras syfte bäst. Ännu ett problem är att många av dessa berättelser sägs ha sitt ursprung hos en av Muhammeds hustrur, 'A'isha (9). 'A'isha var en kvinna som gifte sig med Muhammed strax före eller strax efter hans resa från Mecka till Medina när hon var mellan 6 och 9 år gammal. Hon var dotter till en av Muhammeds närmaste vän och efterträdare Abu Bakr, och var vid Muhammeds bortgång yngre än 20 år. Efter Muhammeds död var hon den enda av hans hustrur som aktivt deltog i kampen om makten efter honom. Hon kom att stå emot 'Ali och hans meningsfränder och deltog i de första inbördesstriderna mot honom (10). Relationen mellan dessa två personer lär ha varit mycket kyliga och i viss mån fientliga även under Muhammeds livsperiod (11). 'A'ishas be-rättelser kan ha varit en del av de medel som hon i kampen mot Ali använde sig av och därför en möjlig felkälla.

Författarna till de böcker som jag har studerat har använt sig av ett urval av dessa hadither. De är själv-klart färgade av sina personliga åsikter i dessa val och även i tolkningen av deras urval. Detta är ännu en företeelse som man måste vara observant på.

Uppsatsens historiska bakgrund är en sammanfattning av allmänaccepterade fakta som har förekommit i böckerna. Utöver dessa så tillkommer en del information som inte accepteras som fakta av samtliga författare. I de fall författarna i stort har varit av samma mening och i de fall påståenden accepteras som fakta kommer jag inte att använda mig av referenshänvisning. Referenshänvisning förekommer i de andra fallen.

Muhammed föddes omkring år 750 e kr i Mecka. Hans far-far hette 'Abd al-Muttalib, och var en man som respekterades av alla inom den egna klanen Bani Hashim och av många som tillhörde stammen Quraysh. 'Abd al-Muttalib hade tio söner. En av dessa, `Abdallah, äktade på faders initiativ en kvinna från klanen Bani Zuhra, Amina Bint Wahb. 'Abdallah kort efter äktenskapet innan eller strax efter Muhammeds födelse, medan han var i Medina efter en affärsresa till Gaza, och efterlämnade endast en gammal slavinna och fem kameler åt den unga änkan. Amina lämnade barnet till en beduinsk kvinna som i några år skulle amma och ta hand om honom. Amina kom inte att leva i så många år till och dog mycket ung när Muhammed var bara sex år gammal. Nu blev det farfar som tog hand om det föräldralösa barnet. Vid detta till-fälle var han bortåt åttio år gammal och kom att leva endast två år till. Muhammed kom då att tas om hand av en av sina farbröder, 'Abu Talib som var en välbärgad köpman. Det sägs att vid tillfället hade han övertagit ledningen över klanen Hashim som var en av de mest betydelsefulla klanerna i Mecka.

Det är inte så mycket som finns kvar och som kan an-vändas som någorlunda säker källa om Muhammeds ungdoms-tid. Det sägs att under en viss tid arbetade han som herde och kameldrivare. Andra berättelser vittnar om att han deltog i en del av de många affärsresor som hans farfar och den karavan som han ledde gjorde till Syrien. Traditionerna om denna period av Muhammeds liv är få och mycket osäkra.

Vi 20 års ålder var han ännu ogift. Detta verkar ha varit mycket ovanligt i den miljö som han växte upp i. En del är av den uppfattning att han var så fattig så att ingen ville gifta bort sin flicka med honom. Vidare sägs att han försökte att gifta sig med en av sina många kusiner, Umm Hani. Friaren avvisades av "Abu Talib.

Detta troligen i hoppet att hitta en mer välbärgad make åt flickan (12). Över 20 år gammal med ett mycket gott rykte om sig, som traditionerna om honom har säkerligen överdrivit, fick han anställning hos en rik änka, Khadija. Khadija var en kvinna som redan hade varit gift två gånger och hade flera barn. Hon organiserade karavaner som gick till Syrien och var i stort behov av en man som skulle hjälpa henne med affärerna. Muhammeds moral och intelligens tycks ha gjort stort intryck på henne. Tycke uppstod och efter en tid sägs att hon på ett indirekt sätt friade. Muhammed accepterade hennes hand och de gifte sig när han var 25 år gammal. Khadija sägs ha varit 40 år gammal vid tillfället. Khadija kom att föda sex eller sju barn åt honom. Fyra av dem, alla flickor, kom att överleva men de andra barnen, alla pojkar, kom att dö mycket tidigt. Detta innebar att Khadija kunde inte ge Muhammed någon son. Detta var mycket viktigt i detta traditionella och patriarkala samhälle. Att inte ha något gossebarn i det arabiska samhället jämställdes av många med att inte ha någon avkomma alls. Muhammed måste livligt ha längtat efter att få en son. Detta kan ha påverkat honom och hans tankar (13).

Äktenskapet med Khadija gav den unga mannen nya möjligheter. Han kom i kontakt med mycket betydelsefulla män och med de problem som rådde i det samtida Arabien.

Han hade mera tid att ägna åt tankeverksamhet, och den trygga familjemiljön gav honom möjlighet att betänka den rådande situationen. Nu var han en förmögen man och högt ansedd bland sina köpmannakollegor. Hans döttrar skulle komma att ingå i hedervärda, goda och passande äktenskap. Två av dem giftes bort till två av sina kusiner, båda söner till Abu Lahab som senare kom att ta chefskapet över Bani Hashim från sin bror. Den tredje giftes bort till en kusin på mödernet, Abu l-'As, medan den fjärde, Fatima (Muhammeds älsklingsdotter), sparades till en fjärde kusin ibn Abu Talib, som omhänder-tagits av Muhammed och Khadija efter faderns bortgång.

40 år gammal fick Muhammed sin första 'uppenbarelse'. Kort efter berättade han till en början med för sin familj om det skedda. Han bjöd dem till den nya ideologi som han representerade, islam. Den första som kom att tro honom och acceptera hans budskap var hustrun Khadija. Muhammed själv har sagt att under den tid då ingen trodde på honom så var det Khadija som trodde på det han sa och som stödde honom (14). Kort därefter kom även kusinen och fostersonen 'Ali, den före detta slaven och den senare adoptivsonen Zayd och döttrarna: Ruqqaya, Umm Kulthum, Zaynab och Fatima att acceptera islam.

Den nya religionen och det nya sättet att leva inne-bar många avbrott från den gamla religionen där varje klan hade sina egna gudar och stiftade sina egna regler samtidigt som alla klaner underkastade sig vissa överklantiga regler och attityder. Muhammeds Gud kunde inte acceptera någon annan gud vid sin sida och var inte ens beredd att acceptera de tidigare gudarna som sina barn. Muhammed som representerade en ytterst avvikande attityd, kom att på alla acceptabla och tillgängliga medel att bekämpas. Det var bara hans egen klan, Bani Hashim, som leddes av Abu Talib som till viss gräns var att ge honom sitt stöd (15). Ändå kom det nya tankesättet att få gehör hos vissa krafter i samhället (16) och vissa betydelsefulla män som Abu Bakr av klanen Taym, 'Umar ibn al-Khattab qhurayshit av klanen 'Adi, 'Uthman ibn al-'Affan av familjen Ummayya och Khalid ibn as-Said qurayshit av klanen 'Abd al-Skams att acceptera hans budskap. Omgivningens reaktion kom inte att vänta på sig. Under de första åren blev Muhammed och de andra muslimerna illa behandlade av folket i Mecka och Muhammed hade ringa möjligheter att propagera för sin islam. Ar 619 var ett sorgligt år för Muhammed. Först dog hans far-bror Abu Talib. Även om han i många år hade gett stöd åt sin brorson så hade han vägrat att acceptera islam och ännu vid dödsbädden var han ovillig att omvända sig. Muhammed hade tidigare påstått att den som dör i avguda- och månggudadyrkan skulle komma att plågas av helvetets plågor. Han kom att stå på sig även när detta gällde sin kära farbror. Detta ledde till att den nya klanledaren, Abu Lahab, drog tillbaka mycket av klanens beskydd. Muhammed kom att stå ensammare än förut. Kort därefter kom även Khadija att gå bort. Muhammed kom på så sätt att mista ännu en person som hade gett honom mycket stöd. Säkert kom Khadijas bort-gång att påverka honom mycket mer. Hon hade betytt mycket för honom och Muhammed hade ovan nog varit henne mycket trogen. Han hade vägrat att ta någon annan hustru vid sidan av henne. Även om sorgen var stor så skulle han inte bli utan hustru under en längre tid. Alla de många äktenskap som Muhammed ingick, förutom det med Khadija, kom till stånd efter dennes bortgång.

Nu när han gick miste om det ovärderliga stöd och beskydd som Abu Talib och Khadija hade erbjudit så blev omgivningens tryck ännu hårdare och svårare att uthärda. Ar 622 kom han efter att sänt iväg den större delen av de troende muslimerna till Etiopien eller till staden Yathrib några mil nordost om Mecka, att tillsammans med Abu Bark utvandra till Yathrib (24 september 622). Muhammeds behövde komma bort från Mecka och Yathrib som senare kom att kallas för Medina behövde en utomstående person som skulle medla mellan de tre olika stammar som levde i staden (17).

Medinaborna var omedvetna att Muhammeds vistelse i staden och hans verksamhet kommer att leda till konflikter och sammandrabbningar i en senare period (16:e juni 622, början av det arabiska år i vilket Muhammeds utvandring till Medina ägde rum, kom att bli den islamiska tideräkningens utgångspunkt.

Muhammeds anhängare i Medina blev allt fler och efter några få år kunde han behärska hela staden. Vägen till återkomsten till Mecka var mycket svår men inte sär-skilt lång. Redan år 630 kunde han efter en kompromiss-lösning, med seger i handen, återkomma till Mecka (18). Meckas ledande man, abu Sufyan, och hans meningsfränder fick behålla sina liv och egendomar och fick fortsätta sin verksamhet under förutsättning att de övergick till islam. Muhammed kom inte att bli kvar i Mecka utan återvände till Medina för att leva den korta åter-stående tiden av sitt liv bland de som var gästfria och accepterade honom. Han dog efter ett par år 8:e juni 632 och i famnen på en av de många hustrur som han hade skaffat sig efter Khadijas bortgång, 'A'isha (19).

Enlig Koranen och den islamiska traditionen är polygami eller rättare sagt polygyni tillåten. En man får samtidigt ha fyra hustrur. Detta framgår av koran-versen 4:3. Samma vers säger dock att detta är tillåtet i fall man kan behandla dessa kvinnor rättvist och på ett jämställt sätt, den säger vidare att detta är mycket svårt. I fall man är osäker om man kan skipa rättvisa mellan kvinnorna så avråder Koranen från månggifte och tillråder att man har en och bara en hustru.

Som vi kommer att se så hade Muhammed fler än fyra samtida hustrur. Det är nämligen så att han hade fler än fyra hustrur när versen 'uppenbarades' och att han genom några andra verser i en annan sura (kapitel) i Koranen befriades från regeln om högst fyra samtida hustrur. Det är främst versen 33:49 som ger Muhammed och bara Muhammed ett sådant privilegium. Versen ger även andra rättigheter till Muhammed: han fick genom versen tillåtelse att leva i en äktenskaplig form med de kvinnor som önskade ge sig som en gåva till honom utan att vara gifta. Muhammed kom att utnyttja dessa rättigheter vid flera tillfällen. Det sägs att 'A'isha, Muhammeds unga och frispråkiga hustru, efter att ha hört denna vers har lite ironiskt sagt att hon var förvånad över Herrens benägenhet att svara på det som hennes man önskade (20).

Al-Ahzab- samt Al-Tahrimsura ger instruktioner om hur Muhammeds hustrur skulle bete sig. Genom vers 33:53 berövades dessa kvinnor rätten att gifta om sig efter Muhammed. Dessa suror ger anvisningar även om Muhammeds rättigheter och skyldigheter.

Det vi vet om Muhammed säger oss att han behandlade sina hustrur mycket väl. Han hade låtit bygga var sin hydda för dessa kvinnor och tillbringade dagen och natten hos dessa i en i förväg bestämd turordning. Vidare vet vi att i de fall han önskade att gå till en annan kvinnas hydda så bad han om tillåtelse från den kvinna som stod i tur och att en del av hustruarna såsom 'A'isha alltid sa nej till sådana önskningar (21).

Det är mycket som står oklart och är långt ifrån säkert i detta sammanhang. Författare som jag har studerat är av många olika meningar om Muhammeds olika äktenskap och det inte enbart om äktenskapets syfte och samman hang utan även om antalet äktenskap, hustruns ålder o s v. En del författare har endast namngivit en av dessa och har inte nämnt några andra (22), en del har namngivit tre eller fyra utav hustruarna och har tillägt att si eller så många andra hustrur fanns (23) och till slut har en del räknat upp flera av Muhammeds olika hustrur men har kommit till olika antal (24). Jag försöker att ge en sammanfattning av alla dessa olika versioner och berättelser. Jag kommer att följa den lista som innehåller flest namn (25).

Khadija är den hustru som samtliga författare har skrivit något om Muhammeds äktenskap nämner med namn. Tidigare har en del skrivits om denna kvinna i uppsatsen. Det måste tilläggas att samtliga författare är överens om att denna kvinna var rik och hade till en början Muhammed som anställd. De är vidare överens om att hon var gift två gånger innan hon gifte sig med Muhammed och att hon var bortåt femton år äldre än Muhammed. Vidare är de överens om att Muhammed respekterade Khadija högt och tyckte mycket om hennes. 'Khadijas' oförmåga att ge Muhammed ett gossebarn måste ha påverkat honom. Trots detta vägrade Muhammed gifta om sig medan hon levde. När det gäller orsaker till denna vägran så är meningen delade hos de olika författarna. Till detta kommer jag att återvända i en senare del av uppsatsen.

Sawda var en relativt gammal kvinna som var änka efter en man som hade accepterat islam. Hon var trogen, hade varken några rikedomar eller någon skönhet. Hon kom aldrig att ha något inflytande på Muhammed. Vissa av författarna påstår att det var hon själv som tog initiativet till detta äktenskap (27) medan de andra säger ingenting om detta. Författarna är överens om att hon inte tillfredsställde några av Muhammeds sexuella behov och att han under en senare period av sitt liv var på väg att skilja sig från henne, men kom att ha henne kvar som en av sina hustrur på hennes begäran. Detta på grund av hans godhet (28) eller för att hon accepterade att överlåta sina nätter (de nätter som Muhammed efter islamiska regler och normer var ålagd att gå till henne) till en annan av sina med-hustrur. Några av författarna menar att Sawda hade en låg status bland kvinnorna runt omkring Muhammed och närmast var att betrakta som hushållerska och barnpassare (29).

'A'isha var förmodligen Muhammeds mäktigaste hustru. Det är tvist om hur gammal hon var när äktenskapet med Muhammed ägde rum. Några hävdar att hon bara var sex år gammal när de gifte sig men att bröllopet firades när hon hade hunnit bli nio år gammal. Många av dessa författare stödjer sig på en berättelse som sägs härstamma från själva 'A'isha och som bekräftar denna utsaga (31). Andra författare menar att hon var något äldre när de gifte sig (32). Detta även om dessa aldrig hävdar att hon var äldre än nio år gammal. 'A'isha var dotter till Abu Bakr, Muhammeds trogne vän, och äktenskapet ägde rum antingen i Mecka före utvandringen eller i Medina efter utvandringen. 'A'isha sägs ha varit en söt liten flicka och många nämner henne som Muhammeds 'älsklingshustru' (33). Hon verkar ha umgåtts ganska mycket med Muhammed ty många av haditherna sägs ha haft sitt ursprung i henne. Vid Muhammeds bortgång var hon ännu yngre än 20 år gammal men enligt förbudet mot omgifte av Muhammeds hustrur kom hon aldrig att gifta om sig. Hon var den enda av Muhammeds hustrur som aktivt deltog i det politiska livet som rådde efter honom. Hon kom med all kraft att bekämpa 'Ali när denne efter de första tre kaliferna kom till makten år 656.

I början av år 625 gifte Muhammed sig för fjärde gången. Denna gång med en annan av sina närmastes dotter, 'Umars dotter, Hafsa (35). Hon var änka och hade förlorat sin man i det krig som hade några månader innan uppstått mellan muslimer och meckaborna i Badr.

En del av författarna säger att hon var en ung flicka (36) medan andra drar fram en del andra berättelser. Det sägs bland annat att 'Umar hade erbjudit sin dotter till 'Uthman men han som efter bortgången av sin hustru, Muhammeds dotter Ruggaya som hade gift sig med honom efter resan till Medina (37), önskade att gifta sig med Muhammeds andra dotter Umm Kulthum, hade vägrat. 'Umar hade blivit arg och hade klagat hos Muhammed. Muhammed hade då enligt denna berättelse accepterat att gifta sig med Hafsa och ge Umm Kulthum till 'Uthman så att både 'Umar och 'Uthman skulle bli nöjda och tillfredsställda (38).

Zaynab var barn till en av 'Abd al-Muttalibs döttrar och därför en av Muhammeds kusiner. Hennes man 'Abid ibn Harith ibn 'Abd al Muttalib hade dödats i Badr. Hon var en av Muhammeds få hustrur som dog före honom. Hon dog år 626 bara två år efter äktenskapet med Muhammed. Hon är en av de få hustrur som ingen har hävdat varit rik, ung eller vacker.

Även Uhm Salama var en qurayshitisk kvinna som blev änka efter ett av de många krig som muslimerna var tvungna att utkämpa under de första åren.

Hon var dotter till Hazifa från klanen Makhzum i Quraysh. Hennes man Abu Salama var en av de högst värderade muslimerna och dog kort efter Uhud p g a ett sår som han hade fått under kriget. Han hade ett sådant gott rykte om sig så att både Abu Bakr och 'Umar friade till henne för att kunna försörja henne och ta hand om hennes barn. Hon kom dock att avvisa dessa. Hon tackade till en början nej även till Muhammed men efter dennes upprepade frieri accepterade hon Muhammeds hand och blev hans hustru efter Zaynab som nyss hade gått bort. Hon fick överta Zaynabs hydda. Det är inte så mycket som är skrivet om denna kvinna och av det som finns verkar ovanstående bild vara accepterad av de flesta författare. Det sägs att i kampen mellan 'A'isha och 'Ali ställde hon sig på 'Alis sida och även om hon inte på ett aktivt sätt deltog i striderna, enligt författaren (41) p g a Muhammeds uttalade önskemål om att hans hustrur inte skulle blanda sig i politiken, så skickade hon sin son, som hon hade från ett tidigare äktenskap, för att kämpa för 'Ali i kamelkriget (42). Det sägs vidare att hon blev så gammal att hon levde när Karbalakriget och Husayn ibn 'Alis martyrdöd, år 680, ägde rum (43).

Juwairiya var dotter till Banul-Mustaliqs ledare. Denna stam bodde i närheten av Mecka och det sägs att de ville mobilisera sig för att kunna angripa Medina. Efter att ha fått information om den förestående mobiliseringen attackerade muslimerna stammen. Stammen som överraskades tvingades att ge sig efter en kort tid. Juwairiya tillföll som krigsbyte Thabit ibn Qays som behandlade henne illa. Hon gick till Muhammed och klagade över det rådande förhållande. 'A'isha lär ha sagt att så fort hon såg Jwairiya så förstod hon att Muhammed skulle komma att falla för hennes skönhet (45). Muhammed lyssnade på hennes klagomål och föreslog att han skulle återköpa henne av Thabit och själv gifta sig med henne. Äktenskapet ledde till att Muhammed och Harith och hans stam blev besläktade med varandra. Stammen skonades och många accepterade islam.

Efter Khadija och 'A'isha är Zaynab bint Jahsh den kvinna bland Muhammeds olika hustrur som man har skrivit väldigt mycket om. Historien kring Zaynab och Muhammeds äktenskap med henne är en 'kärlekshistoria' som på ett mycket bra och effektivt sätt kompletterar orientalisternas bild av den 'lustförde' Muhammed. Denna fruntimmershistoria kompletterar de två tidigare historier: den om rikekvinnshustrun och den om flick-barnhustrun. Det vi med säkerhet vet är att Zaynab var dotter till Ummimeh bint 'Abd al-Muttalib och således en av Muhammeds kusiner.

Hon var även släkt med Meckas mäktige man Abu Sufyan (47). Vi vet vidare att Muhammed under en av sina besök hos Zaynabs bröder hade friat till henne för sin adoptiv-son Zayds räkning. Zaynab hade nyligen blivit änka och var närmare 35 år gammal. Till en början hade Zaynab och hennes bröder vägrat att acceptera frieriet. Detta för att Zayd var en före detta slav och troligen ansågs inte full värdig en qurayshitisk kvinna. Muhammed gav inte upp och till slut efter 'uppenbarelsen' av en av koranverserna (33:3) gav de upp och Zaynab fick mot-villigt gifta sig med den före detta slaven. Vi vet vidare att äktenskapet kom att brista. Inte långt efter skilsmässan gifte Muhammed sig med Zaynab. Blotta äktenskapet måste ha vållat många problem. En man gifter sig med sin sons, låt vara en adoptivsons, före detta hustru! Bara detta kan tros vara tillräckligt mycket för att lägga till Muhammeds 'skandaler' men detta tycktes liksom inte räcka. En hel kärleks-historia i bästa Romeo och Julia-format tillkom. I den senare delen av uppsatsen kommer jag att utförligare gå genom denna kärlekshistoria och analysera den. Det som kvarstår som faktum är att oavsett kärlekens vara eller icke-vara så visste Muhammed att äktenskapet skulle ge hans många fiender ännu ett tillfälle att an-gripa honom och hans islam. När det gäller Zaynab så är åsikterna olika. En del menar att hon var en mycket skön och vacker dam medan andra avsvärjer all denna be-dövande skönhet, (48). Äktenskapet mellan Muhammed och Zaynab ägde rum år 627 och varade till Muhammeds bort-gång.

Rayhana är bland de av Muhammeds hustrur som de olika författarna är oense om. Några av dessa har överhuvud-taget inte nämnt henne. Av det som har skrivits framgår att Rayhana tillhörde den judiska stammen Qurayza som bodde nära Khaybar. Enligt traditionen ville de attackera muslimerna och hade vid upprepade tillfällen förrått Muhammed och hans förtrogna. Stammen hade kontakter med muslimernas fiender och hade med tiden börjat att bli en osäkerhetskälla för muslimerna. Efter en del konflikter belägrade muslimerna stammen. Efter en tid gav stammen sig och man kom överens med Muhammed att en muslim som tidigare tillhörde denna stam skulle döma den. Denna man, Sard ibn Mu'adh, kom med en mycket hård dom: alla vuxna män skulle dödas, kvinnorna och barnen skulle göras till slavar och deras egendom skulle delas upp. Bani Qurayzas öde är alla författare överns om. En del går vidare och berättar om Rayhana, en kvinna som blev änka när dödsdomarna verkställdes. Hon kom liksom de andra kvinnorna att ges till de segrande muslimerna. Det blev Muhammed som lade beslag på denna enligt berättelse vackra konkubin. Muhammed kom aldrig att gifta sig med henne utan kom att betrakta henne som en slavinna och därför hade han sexuella förbindelser med henne utan att vara tvungen att gifta sig med henne. Författarna är inte överens om Rayhans senare öde: en del hävdar att hon kom att bli muslim medan andra hävdar att hon vägrade att acceptera islam och därför blev hon kvar som en slavinna (50). Det var i maj år 627 som slaget mot Bani Qurayza och det eventuella påföljande äktenskapet mellan Rayhana och Muhammed ägde rum.

Safiyya är en annan judisk flicka som efter ett slag tillföll Muhammed. Hon tillhörde den judiska stammen Bani Nadir som föll mot muslimerna i slaget vid Khaybar maj 628. Enligt en berättelse så var hon dotter till stammens ledare. Enligt denna berättelse så var hon en tvåfaldig änka som hade förlorat sin andra man i Khaybarslaget (52). Den alternativa berättelsen säger vidare att hon var 17 år gammal och mycket vacker (52b). Man säger vidare att även om man hade gett order till att de nya "ägarna" skulle vänta tills den innevarande menstruations-perioden var slut för att göra slavinnorna närmande så var Safiyya så vacker så att Muhammed inte kunde invänta periodens slut och redan samma kväll (53), på vägen från Khaybar till Medina gjorde närmandet. Safiyya övergick till islam och blev en av Muhammeds hustrur.

Zaynab var ytterligare en judisk flicka som fick bli Muhammeds slavinna. Hon var svårare att erövra än Safiyya och Rayhana. Hon som inte så långt tidigare hade bevittnat sin mans-, sin fars- och sina far-bröders död, kunde inte så lätt acceptera att tillgodogöra Muhammeds krav. Det var därför som hon lade gift i den mat som hon hade tillagat för Muhammed. Attentatet kom dock att misslyckas: efter att ha smakat på köttet tyckte Muhammed att det smakade konstigt. Medveten om de farhågor som fanns runt omkring honom spottade han ut köttet. Zaynab bekände och fick tro på Muhammeds 'gudomlighet' och övergick till islam (55). Zaynab är en av de fyra kvinnor som hade gett sig som en gåva till Muhammed och därför kan inte be-traktas som en av Muhammeds fullvärderliga hustrur (56).

Umm Habiba eller Ramala som hon egentligen hette var dotter till en av Muhammeds främsta fiender i Mecka Abu Sufyan. Hon var en av dem som hade accepterat Muhammeds budskap och tillsammans med sin man 'Abid ibn Jahsh utvandrat från Mecka till Etiopien.

I Etiopien hade 'Abid liksom många andra av de ut-vandrade muslimerna lämnat islam och hade accepterat kristendomen. Ramala kom dock efter sin makes död att ansluta sig till de andra muslimerna i Medina. Efter en kort period i Medina gifte hon sig år 628 med Muhammed. Enligt en berättelse hade Muhammed redan tidigare och strax efter att han hade fått vetskap om 'Abids bortgång friat och hade fått hennes jakande svar (58). enligt denna berättelse så räddade Muhammed henne från den miserabla situation som hon befann sig i. Samma berättelse säger att vid äktenskapets ingående var hon bortåt 40 år gammal (59). Äktenskapet med Ramala gjorde att Muhammed blev svärson till en man som mer än många andra ville bli kvitt med honom (60) och en kvinna som hatade honom mer än många andra, Hind.

Maymuna var syster till en av Abu Sufyans hustrur. Vidare var hon syster till en av Muhammeds far-bröders, 'Abbas', hustrur. Hon var även nära släkt till Khalid ibn Walid, en av qurayshiternas främsta militära ledare. Muhammed gifte sig med henne under en kort och i förväg överenskommen resa till Mecka. Enligt några av författarna så var hon en av de kvinnor som gav sig som en gåva till Muhammed (62).

Andra författare säjer ingenting om detta (63). Å-sikterna om Maymunas ålder vid äktenskapet är delade. Samtidigt som Bakhsháyeshi menar att hon var 51 år gammal vid tillfället (64) så menar Rodinson att hon var bara 27 år (65). Detta äktenskap ledde till att Muhammed knöt sina band till Abu Sufyan och en rad andra mäktiga män i Mecka ännu hårdare samtidigt som han fick ett skäl för att stanna ännu några dagar i staden.

Marya var ännu en koptisk konkubin som hade tillfallit Muhammed. Hon var liksom Rayhana bland Muhammeds egen-dom och förbindelser med henne fordrade inga krav eller riter. Marya hade tillsammans med sin syster Shirin skänkts till Muhammed år 629. Muhammed hade i sin tur skänkt Shirin till Hesan ibn Tabit men be-hållit Marya för sig själv. Marya som var en vacker flicka (detta är mycket sannolikt och ingen har mot-sagt detta, samtidigt som vissa författare bekräftat det (67)) som enligt vissa uppgifter accepterade islam (68). Efter en kort tid hos Muhammed födde hon en pojke. Äntligen hade Muhammed blivit far till en pojke. Äntligen hade han en son, även om det var med en konkubin! Sonen kallades för Ibrahim (69). Muhammed var mycket glad och Marya uppskattades högt. Många av de andra medhustrurna blev mycket svartsjuka på henne (70). Muhammeds glädje varade inte så länge. Ibrahim dog när han var bara sjutton eller arton månader gammal (71). Av sina minst sju barn och en adoptivson hade Muhammed bara Fatima vid livet när han dog. Det finns några olika berättelser om Muhammeds relation till Marya. Jag kommer att ta upp en av dessa berättelser i uppsatsens senare del. Marya kom att överleva Muhammed med bara sex år.

Två av författarna (Rodinson och Nawal) skriver om två kvinnor som Muhammed äktade efter återkomsten till Mecka. Dessa äktenskap har enligt dessa författare misslyckats. Misslyckandet har varit sådant att Muhammed enligt dessa har varit tvungen att skilja sig från dessa kvinnor. Äktenskapet måste ha ägt rum någon gång omkring år 630 (73). En jämförelse mellan dessa författares beskrivning och Dashtis- respektive Måfatehs berättelser (74) ger till hands att Isma måste ha varit en av dessa kvinnor.

Fatima måste vara den andra qurayshitiska kvinna som gifte sig med Muhammed omkring år 630. Samma brist på information som rådde när det gällde Isma råder även när det gäller Fatima.

Umm Sharik är ytterligare en av de kvinnor som hade givit sig som en gåva till Muhammed. Informationen om denna kvinna är mycket begränsad.

Enligt den mycket ringa information som finns om Khula så måste hon vara den fjärde kvinna som hade givit sig som en gåva till Muhammed.

Det råder olika meningar om hur många hustrur Muhammed hade. Det vi med säkerhet vet är att hans relation till kvinnor var av tre olika sorter:

Två av de sexton hade givit sig som en gåva till honom och en eller två var bland slavinnorna.

Vi vet att så länge Khadija levde så hade Muhammed ingen annan hustru och att det var först efter hennes bort-gång, han var då mellan 49 och 53 år gammal, som han började att gifta sig.

Vi vet att alla de kvinnor som Muhammed gifte sig med förutom 'A'isha (och kanske Marya) var änkor eller frånskilda.

Vi vet att tillsammans med två av dessa kvinnor (Khadija och Marya) fick Muhammed barn. Av Khadija fick han åtminstone fyra flickor och två pojkar. Av Marya fick han en pojke. Vi vet att ingen av Muhammeds pojkar nådde en hög ålder och att samtliga dog vid barnaålder. Vidare vet vi att endast Fatima bland hans döttrar kom att överleva sin far (78).

6. RESULTATREDOVISNING

Muslimer betraktar Khadija som Muhammeds främsta hustru. En del går ännu vidare och vill se Khadija tillsammans med Moder Maria, Asieh (Faraos hustru) och Fatima (Muhammeds älsklingsdotter och 'Alis hustru) som de fyra perfekta kvinnorna (79).

Myterna kring Khadija är flera. Många av dem grundar sig på det faktum att Muhammed inte kom att ta någon annan kvinna vid sidan av henne. Enligt en av dessa berättelser så lär Adam i paradiset ha sett hur Muhammed och Khadija levde och ha sagt att en av Muhammeds företräden jämfört med honom är att Muhammeds hustru hjälper honom för att ålyda Guds order medan hans egen (Adams) hustru ledde honom till att gå emot Guds önskningar (80).

Författarna berättar om Muhammeds otroliga vördnad för Khadija, en vördnad som i många tillfällen satte eld på den svartsjuka och frispråkiga 'A'isha och som fick Muhammed gång på gång bekräfta att Khadija har varit mycket bättre än hans alla andra hustrur (81).

Muhammed lär vidare ha sagt att Gud gav honom ingen-ting bättre än Khadija ty under den tid då ingen trodde på honom så var det bara Khadija som accepterade hans budskap och stödde honom (82).

Mycket har sagts om varför Muhammed inte tog några andra hustrur medan Khadija levde. En del av författarna pratar om Khadijas utomordentliga egenskaper (83). Enligt dessa författare så var det på grund av dessa egenskaper som Muhammed aldrig ville ha någon annan hustru vid sidan av den femton år äldre kvinnan. Andra författare skriver en del om Khadijas makt över Muhammed och Muhammeds låga status i det dåvarande Mecka (84). Dessa författare har i allmänhet hävdat att Khadijas rikedom tvingade Muhammed att ta mycket stor hänsyn till henne. De säger vidare att Muhammeds låga status i staden hade lett till att ingen önskade att ge honom en kvinna även om han skulle vilja ha ännu en kvinna.

Samtliga författare är överens om att Muhammed även efter Khadijas bortgång visade en stor aktning för henne. Detta måste först och främst ha sin grund i det ovärderliga stöd som Khadija gav sin man under hans mycket svåra dagar (85).

De flesta hadither om Muhammeds relationer med sina hustrur härstammar från denna kvinna. Många av författarna menar att 'A'isha var Muhammeds älsklings-hustru (86), andra (oftast shiitiska författare) som oftast vill få Khadija att vara Muhammeds älsklings-hustru bestrider detta (87).

'A'isha, är en omstridd person kanske främst på grund av sin politiska verksamhet. Bland muslimer så vördar sunniter henne medan shiiterna, av förklarliga skäl, näst intill hatar henne.

Det vi med säkerhet vet är att hon har varit en mycket frispråkig kvinna med en vass tunga. En kvinna som hade stort inflytande över sina medhustrur. Hon var en in-flytelserik kvinna som i många omgångar stred för att uppnå sina målsättningar.

Författarna är i stort överens om att Muhammeds äktenskap med 'A'isha hade till en början politiska skäl men att tycke kom att uppstå. Åter är det de shiitiska författarna som tillbakavisar det senare påståendet.

Muhammeds kärleksaffär med Zaynab är mycket omtalad (88). Historien är i mycket god snyftfilmsnivås manus och har en mycket gammal historia. Den har i åratal använts för att avslöja Muhammeds 'låga' moral och för att bekämpa hans lära (89). Enligt denna berättelse så har Muhammed en dag gått hem till sin adoptivson Zayd. Vid tillfället var Zayd inte hemma och Zaynab, Muhammeds kusin som efter Muhammeds önskemål och påtryckning hade bortgifts till Zayd, lär ha öppnat dörren och samtalat med Muhammed. Enligt denna berättelse lär Zaynab, vid 35 års ålder, ha varit en mycket vacker kvinna. Muhammed sägs ha sett hennes ansikte och talat högt om sin beundran över hennes skönhet. Zaynab stolt över det inträffade, sägs ha berättat detta för Zayd som på ett fanatiskt sätt tyckte om sin adoptivfar och ledare Muhammed. För att ge Muhammed det han tyckte om och kanske önskade ha och för att inte ha kvar det som Muhammed lär ha beundrat så skilde Zayd sig från Zaynab. Muhammed sägs i det längsta ha försökt att förhindra skilsmässan men ha misslyckats. Efter skilsmässan så visste Muhammed att ett eventuellt äktenskap med denna kvinna skulle vålla många problem för honom, ty Zaynab hade i det tidigare äktenskapet varit gift med Zayd, Muhammeds adoptivson. Adoptivsöner be-traktades som söner i det dåvarande samhället och att en man skulle gifta sig med sin före detta svärdotter betraktades som en allvarlig åsidosättande av de rådande normerna. Muhammed lär ha tvekat, men lär efter en 'uppenbarad' vers i Koranen (33:37) ha bestämt sig för att gifta sig med henne. Han höll ut den tillskrivna väntetiden och gifte sig med Zaynab strax efter denna periods slut (90).

Denna berättelse är så allmänt utbredd så att den har förekommit i nästan varje biografi om Muhammed i väst-världen. Man stödjer sig på de verser i Koranen som handlar om det inträffade och som väl passar in i denna berättelse (33:37f).

Det är inte alla författare som ställer sig bakom denna berättelse helt utan reservationer. En del andra författare vill betona det sociala syfte som låg bakom detta äktenskap. Genom att statuera ett exempel kunde Muhammed gå emot en rådande social norm som han tyckte var felaktig (91). En del bland dessa författare be-traktar kärlekshistorian som overklig och som en i efterhand diktad struktur som väl passade diktarnas syfte (92). Vissa går ännu längre. En av dessa författare hävdar att verserna har uppenbarats under en längre tidsperiod (93). Versen 33:36 har enligt denna författare uppenbarats när Zaynab och hennes förmyndare sade nej till Muhammeds frieri av Zaynab för Zayd.

Versen 33:37a har uppenbarats när Zayd efter upprepade försök av Muhammed för att hindra en skilsmässa, hade definitivt bestämt sig för att skiljas. Enligt denna version så var det Zayd och inte Muhammed som dolde en känsla. Författaren menar att Zayd var en man som behandlade sina hustrur på ett mycket orättfärdigt sätt (93b). Muhammed ville enligt denna version inte på något sätt gifta sig med Zaynab men att han efter den uppenbarade versen (33:37c) och för att lyda Guds ut-talade vilja accepterade att gifta sig med henne för att gå emot en felaktig och utbredd tradition (94). Enligt många av de författare som tillhör denna skola så är 'kärlekshistorian' orimlig. Muhammed måste tidigare ha sett Zaynab, som var hans kusin och bodde bara några tiotal meter från Muhammed innan han nästan tvingade Zaynab och hennes familj att acceptera Zayd. I fall hon vara så vacker så att hennes skönhet skulle kunna slå honom (95) så att han skulle bli förälskad i henne (96), så skulle han ha kunnat fria henne för sig själv' (97).

En annan mycket omtalad berättelse handlar om den dag då Muhammed var i Hafsas (Hafsa vara 'Umars dotter) hydda (98) och i hennes säng en dag då det var Hafsas tur, låg med Marya. Hafsa lär ha kommit och tagit Muhammed på bar gärning. Hon har blivit mycket upprörd över det som har skett. I syfte att lugna ner henne och för att bestraffa sig själv för en gärning som även Muhammed ansåg vara orätt så lär han ha lovat att aldrig mera röra Marya. Detta under förut-sättning att Hafsa håller tyst om detta. Hafsa lovar men det visar sig att hon hade svårt att hålla löftet och hade gått till 'A'isha och berättat om det som hade skett. Efter att ha fått vetskap om detta (med Guns hjälp eller på något annat sätt) så drar Muhammed sig från alla sina hustrur utom Marya och tillbringar en hel månad med henne (99). Detta hade en stor effekt och fick många av de ledande männen att gå emellan för att försöka att medla mellan Muhammed och kvinnorna.

Berättelsen om detta har kommit i Koranen (verserna 66:1-5) och tolkningen accepterades av de flesta författarna även om avvikande tolkning har förekommit (100).

Marya var enligt många av författarna den av med-hustrurna som den mäktige 'A'isha hatade mest av alla. Detta måste troligen bero på att Marya var den enda av Muhammeds hustrur efter Khadija som kunde föda ett barn åt honom.

När det gäller denna bojkottmånad så bör det tilläggas att enligt många författare så tillbringade Muhammed den månaden hos Marya medan det finns även författare som har hävdat att Muhammed kom under denna tidsperiod att dra sig från samtliga sina hustrur och i en för ändamålet specialbyggd hydda (101). Det var nämligen så att Muhammed saknade en egen hydda.

Författarna har mycket olika uppfattningar om Muhammeds olika äktenskap. Detta gäller inte enbart syften med äktenskapen utan även antalet ingångna äktenskap. Vissa författare har nämnt bara en av Muhammeds hustrur. Vissa andra nämner flera andra. Det som är klart är att Muhammed hade gift sig med flera kvinnor. Khadija, Sawda, 'A'isha, Hafsa, Zaynab, Marya, Maymuna, Zaynab bint Jahsh, Safayya, Umm Habiba, Umm Salama, Juwairiya och Rayhana accepteras av många författare som Muhammeds hustrur.

Författarna är överens om att Muhammeds kvinnor var delade i tre kategorier: de egentliga hustrurna, de kvinnor som hade givit sig som en gåva till honom och slavinnorna. De kvinnor som tillhörde den tredje gruppen hade den lägsta statusen.

Författarna har mycket olika uppfattningar om de upp-räknade kvinnornas olika egenskaper såsom ålder, skön-het och tillgångar.

Författarna har olika åsikter om vad som låg bakom Muhammeds olika äktenskap. I stort kan man säga att de har en av de tre följande uppfattningarna:

Att äktenskapen visar tendens på att de ägde rum efter politiska funderingar och att Muhammed hade politiska och sociala mål med en del av sina äktenskap ser jag som en självklarhet.

Han var en skicklig politiker och samhällsreformatör som försökte att ena de olika arabiska stammarna under en ny ideologi. Han ville bilda en nation utav hoppet av de många olika klaner och stammar. Han visste att de gamla traditionerna måste inlemmas i den var-dagliga praktiska politiken. Det var därför som han gifte bort två av sina döttrar till Abu Lahabs två söner under den tid då familjen befann sig i Mecka och Abu Lahab hade en stor makt över Bani Hashimklanen. Det var därför som han gifte bort samma döttrar, som efter Abu Lahabs önskemål hade förskjutits av sina respektive män och hade hemskickats, en efter en till 'Uthman. Det var därför som han gifte bort sin älsklingsdotter, Fatima, till sin kusin, 'Ali. Det var därför som han gifte sig med Abu Bakrs dotter ('A'isha), 'Umars dotter (Hafsa) och Abu Sufyans dotter (Umm Habiba). Många av äktenskapen ägde rum i syfte att stärka de band som fanns mellan Muhammed och de övriga makthavarna. Abu Bakr, 'Umar, 'Ali, 'Uthman, Abu Sufyan och några andra av de mäktigaste männen blev alla hans släkt och på detta traditionella sätt, genom giftermål, kunde han förstärka lojalitets-banden.

Detta var ett mycket effektivt sätt för att etablera islam, detta oavsett hur vi värderar det behandlings-sätt som kvinnorna utsattes för. Vi får inte glömma att detta skedde i ett ytterst partiarkaliskt samhälle med sina speciella regler och begränsningar. Låt vara att en del har tolkat detta förfarande som en, cirkulation, av kvinnorna (105).

Vidare kunde Muhammed genom dessa äktenskap förstärka banden mellan de olika arabiska stammar och klaner. Lägg märke till att hustrurna kommer från många olika stammar: Khadija var från Asad, Sawda från Bani 'Adi, 'A'isha från Bani Taym, Hafsa från Bani 'Adi, Zaynab bint Khuzayma från Bani 'Amir, Umm Salama från Bani Makhzum, Jwairiya från Bani Mustaliq, Zaynab bint Jahsh från Bani Asad, Rayhana från den judiska stammen Qurayza, Safiyya från den judiska stammen Bani Nadir, Zaynab från en annan judisk stam, Umm Habiba från Bani Ummaya, Maymuna från Bani Halal, Marya var en egyptisk koptisk flicka, Isma från Bang Kanda och Umm Sharik från Bani Najar (106). Detta var ett tecken på att Muhammed tänkte många gånger på de politiska konsekvenser som hans olika äktenskap kunde innebära. Ännu ett tecken är det faktum att Muhammed aldrig äktade någon kvinna från Medina. Detta främst för att ett sådant äktenskap skulle på-verka hans opartiskhet och försvåra hans verksamhet i staden Medina (107).

Att Muhammed hade en del socialpolitiska tankar bakom en del andra giftermål är ännu en sak som jag tror framgår av litteraturen. Hans äktenskap med Umm Salama är ett uppenbart exempel på detta. Vidare anser jag att äktenskapet med kusinen Zaynab faller under denna kategori. Jag är övertygad om att Muhammed väl visste att äktenskapet med Zaynab skulle komma att väcka många känslor mot honom och att det skulle ge meckaborna ännu ett medel i kampen mot Muhammed som person och islam som livsåskådning. Ändå gifter han sig med henne! Oavsett hur denna kvinna såg ut är jag övertygad att Muhammed inte skulle riskera allting för hennes påstådda skönhet och sin stora kärlek. Han måste ha sett de sociala konsekvenserna som mycket värdefulla, så värdefulla så att han var beredd att stå emot omgivningens tryck och uppleva en skandal i stort format. Äktenskapet med Sawda faller även under' denna kategori. Efter Khadija och i den fientliga omgivningen behövde Muhammed en kvinna som skulle sköta om hushållet och ta hand om de fyra unga flickorna. Några av de andra äktenskapen faller under samma kategori: äktenskapet med Maymuna gav Muhammed möjlighet att förlänga sin mycket korta vistelse i Mecka med några dagar o s v.

Att äktenskapen hade politiska och social grund kan mycket enkelt spåras i den oerhörda aktivitet som uppstod efter den månadslånga förskjutningen av hustrurna. Hela Medina kom i gungning (108).

Även om nästan alla kvinnor som Muhammed äktade var änkor eller frånskilda (109) så menar jag att det är långsökt att påstå att han stod över vanliga mänskliga begär. Muhammed var enligt Koranen, islamisk uppfattning och egen utsaga en vanlig människa (110). Att påstå att samtliga hans äktenskap ägde rum endast i politiska och sociala syften är enligt min upp-fattning lite långsökt. Att påstå att han inte hade något intresse för kvinnorna (111) är enligt min mening lika absurt som det är att påstå att han drevs av sina laster och sin sinnlighet. Ibland får jag en känsla att försvararna, genom att dölja vissa fakta om Muhammed och hans äktenskap (112) eller genom att möjligen förfalska vissa fakta (113) eller genom att komma med en del omöjliga och ibland rent av löjliga tolkningar och bortförklaringar (114), försvårar en förståelse av den verkliga bilden och på så sätt ger de värsta berättelserna viss legitimitet.

Min slutsats är att jag måste förkasta båda de upp-ställda hypoteserna. Enligt min mening så drevs Muhammed till sina äktenskap varken av enbart politiska och sociala orsaker eller av enbart sin kvinnoförtjusta sinnlighet. Sanningen är troligen att äktenskapen hade politiska och sociala grunder, men att i valet mellan de olika alternativ som kunde finnas så valde Muhammed det bästa alternativet. Om syftet var att förbättra relationen mellan muslimer och t ex en judisk stam så valde Muhammed att äkta med en av de flickor som tillhörde stammen ifråga, men inte vilken flicka som helst. Muhammed valde den bästa lämpliga flicka som kunde väljas!

Han var varken en sexdåre som sprang efter snygga, rika och unga jungfrur eller en världsfrånvänd och tråkig eremit som glömde sina mänskliga behov och ägnade hela sin tid åt sitt budskap. (Var det inte så att han fick en son när han var sextio år gammal!) Nej! Han var en vanlig människa med denna vanliga människas självklara behov. Han var en mycket skicklig politiker som ville förändra sitt samhälle och världen till det som han tyckte skulle kunna vara bäst för flertalet.

(1) Gardet och Cuoq 66

(2) Norman 5

(3) A.a. 102

(4) se Sani

(5) Holma 102

(6) Muir 515

(7) Holma 102

(8) Islamiska traditionalister se t ex Bakhsháyeshi

(9) Holma 107

(10) Hjärpe 59f, Watt 40 m fl

(11) Rodinson 168

(12) A.a. 50f

(13) A.a 55

(14) Andrae 65, Bashir-ud-din 190, Bakhsháyeshi 154 m fl

(15) Dawani 258f, Holma 69, Rodinson m fl

(16) Rodinson 89-92

(17) Hjärpe 47f

(18) Andrae 179f, Hjärpe 53-55, Rodinson 208-212

(19) De flesta författare menar att Muhammed dog i 'A'ishas famn eller på hennes knä. Exempel på dessa författare är Andrae 186, Holma 87, Parrinder 212 och Rodinson 234. Många shiitiska författare hävdar däremot att Muhammed god i Alis famn. Exempel på dessa är Bakhsháyeshi 224

(20) Dashti 206, Rodinson 181, Watt 325

(21) Mutahhari 393

(22) Katerega och Shenk 68f

(23) Jansen nämner bara Khadija, 'A'isha och Zaynab. Andrae menar att Muhammed hade sju hustrur men nämnder bara Khadija, 'A'isha och Zaynab. Parrinder hävdar att Muhammed hade nio hustrur och jämför honom med Henrik VIII men nämner bara Khadija och 'A'isha. Shari'ati nämner Khadija och menar att Muhammed hade gift sig ytterligare minst 13 gånger. Bashir-ud-din nämner Khadija och 'A'isha men tillägger att Muhammed hade några andra hustrur vid sidan av dessa. Iránis bok handlar om de första fem åren efter hedjra (622-627). Han nämner, 'A'isha, Hafsa och Zaynab bint Jahsh. Dawánis bok handar om tiden före utvandringen till Medina. Förutom Khadija så nämner han Sawda.

(24) Bakhsháyeshi, Dashti, Muir, Måfateh, Nawal, Rodinson, Waddy och Watt nämner flera hustrur. I vissa fall har de inte nämnt kvinnan ifråga men har gett tillräcklig information för att kunna identifiera henne. I fortsättningen kommer för varje kvinna namn på de författare i denna grupp som har nämnt kvinnan i fråga eller har gett till-räcklig information för att kunna identifiera henne att ges på tillhörande not. Muir ger en lista på 8 kvinnor men tillägger att Muhammed hade ytterligare fyra hustrur och en kon-kubin.

(25) Dashti har i sin bok "Bist-å se sal" (23 år), givit en lista som innehåller 20 namn. Det är denna lista (dock inte i samma ordning som Dashtis lista) som jag kommer att utgå ifrån.

(26) Bakhsháyeshi, Dashti, Muir, Måfateh, Nawel, Rodinson, Waddy och Watt.

(27) Andrae 64f, Rodinson 51

(28) Bakhsháyeshi 158 (28b) Nawal 37, Rodinson 227

(29) Nawal 36, Rodinson 117

(30) Samma författare som i not 26

(31) Rodinson 129

(32) Ibidem

(33) Jansen 47, Holma 87, Parrinder 212 m fl

(34) Samma författare som i not 26

(35) Nawal (s 38) hävdar att Hafsa hade tidigare varit gift med 'Umar. Denna uppfattning måste dock betraktas som felaktig. Det är mycket som emot-säger denna uppfattning. Alla andra författare menar att hon var 'Umars dotter. Även jag har i min tidigare nämnda uppsats (se Sani bilaga 2:3) påstått att Hafsa var 'Umars syster. Även denna uppfattning är en klar felaktig sådan.

(36) Nawal 38 och Rodinson 148. Båda påstår att hon var bara 18 år gammal.

(37) Shari'ati 181

(38) Bakhsháyeshi 161f

(39) Bakhsháyeshi, Dashti, Muir, Måfateh, Nawal, Rodin-son och Watt

(40) Bakhsháyeshi, Dashti, Muir, Måfateh, Nawal och Watt

(41) Bakhsháyeshi 168

(42) A.a. 169

(43) Ibidem

(44) Bakhsháyeshi, Dashti, Måfateh, Nawal, Rodinson, Waddy och Watt

(45) Dashti 204

(46) Samma författare som i not 26

(47) Wayy 287f

(48) Dashti 216 efter Zamashkhari, Nawal 238

(49) Dashti, Rodinson och Watt

(50) Här får Rodinson (s 177) stå för den första och Dashti (s 205) för den andra uppfattningen

(51) Bakhsháyeshi, Dashti, Måfateh, Nawal, Rodinson, Watt

(52) Bakhsháyeshi 181f

(52b) Nawal 39, Rodinson 207

(53) Dashti 204, Rodinson 207

(54) Dashti, Nawal och Rodinson. Även Mahmud berättar en del om denna judiska kvinna

(55) Rodinson 208

(56) Dashti 206. Se vidare berättelsen om hustru nr 13 samt den historiska bakgrundens senare del sidan 77 sista stycket. Se även vers 33:49 i Koranen

(57) Samma författare som i not 44

(58) Bakhsháyeshi 184

(59) Ibidem. Se även Wayy 20

(60) Nawals berättelse (s 39) ger en känsla av att äktenskapet med Abu Safyans dotter ägde rum efter Muhammeds segerrika återkomst till Mecka. Denna uppfattning är felaktig.

(61) Samma författare som i not 51

(62) Bakhsháyeshi 184, Dashti 206

(63) Nawal, Rodinson och Waddy

(64) Bakhsháyeshi 184

(65) Rodinson 208

(66) Bakhsháyeshi, Dashti, Muir, Rodinson, Waddy och Watt

(67) Rodinson 227

(68) Bakhsháyeshi 186

(69) I min tidigare nämnda uppsats har jag skrivit att det var 'A'isha som födde denna pojke. Det är en mycket felaktig uppgift som tyvärr hade kommit med i uppsatsen (Se Sani bilaga 2:3)

(70) Rodinson 227 och Watt 286

(71) Ohlmarks (s 30) påstår att Ibrahim dog vid tre års ålder. Denna uppgift är felaktig och delvis mot-sägs i samma bok s 286. Vi vet att barnet dog bara några månader före Muhammeds bortgång när den var 17 eller 18 månader gammal.

(72) Dashti, Måfateh, Nawal och Rodinson

(73) Nawal 39, Rodinson 226f

(74) Dashti 205 , Måfateh 204

(75) Dashti, Nawal och Rodinson

(76) Samma författare som i not 74

(77) Dashti 205

(78) Dawáni 77, Rodinson 227, Shari'ati 227 m fl

(79) Dawáni 267, Waddy 32

(80) Bakhsháyeshi 154

(81) Bakhsháyeshi 154f, Bashir-ud-din 190, Waddy 18f

(82) Bakhsháyeshi 154

(83) A.a. 151--157

(84) Rodinson 55

(85) Jansen 35 och 42f, Mutahhari 393, Rodinson 177

(86) Bakhsháyeshi

(87) A.a. 158f och 193

(88) Kärlekshistorien finns nästan i samtliga böcker. I några t ex Bakhsháyeshi och Dawáni har den kommit för att tillbakavisas

(89) Norman 4

(90) Bakhsháyeshi 171--173, Iráni 139--143

(91) A.a 173 och 194, Watt 282f och 330f

(92) Bakhsháyeshi 171--173, Iráni 139--143

(93) Bakhsháyeshi 171--173

(93b) Iráni 141

(94) Bakhsháyeshi 173--178

(95) Andrae 168

(96) Jansen 52

(97) Bakhsháyeshi 178

(98) Ohlmarks (s 286) pratar om Maryas våning! Jag måste varna läsarna för att lägga stor vikt vid Ohlmarks korantolkning och de uppgifter som står i hans bok. Denna korantolkning är en dålig översättning av en dålig tysk översättning. Ohlmarks har lagt till och dragit av korantexten.

(99) Dashti 222--225, Rodinson 228

(100) I en tolkning som Bakhsháyeshi har refrerat (s 217) så är det inte Marya utan honung som Muhammed för-binder sig att aldrig mera vidröra!

(101) Bakhsháyeshi 186 och 216

(102) Många av de gamla och traditionella berättelser behandlar Muhammed på ett sådant sätt. Se introduktionen till Normans bok där han diskuterar detta ämne. För att se ett par exempel se Andrae 198--201 och Holma 107

(103) Bakhsháyeshi, Måfateh och Iráni har i stort sett en sådan uppfattning. Liknande synpunkter står Bashir-ud-din, Dawáni och Waddy för.

(104) Dashti, Rodinson och Watt kan sägas tillhöra denna grupp av författare.

(105) Nawal 38

(106) Måfateh 203f, Rodinson 285--295, Watt 287f

(107) Watt 288

(108) Rodinson 228

(109) Mutahhari 393 m fl

(110) Dashti 200, Rodinson 113

(111) Bakhsháyeshi 188 och 197

(112) T ex att vissa av Muhammeds hustrur (Rayhana är ett exempel) eller kvinnornas ålder (t ex i fallet Hafsa) "glöms bort". Redovisningar av de omstridda fallen är oftast mycket summariska

(113) Maymunas ålder och orsaken till Zaynabs skilsmässa är ett par möjliga fall.

(114) Se Bakhsháyeshi 217f, Dashti 224f, Rodinson 127f samt not 100

Bakhsháyeshi 'A. Muhammed rasulelláh (s) Ghåm va Tehrán: Daftar-e navid-e eslám 1361

Dashti 'A. Bist-å se sál. Vällingby: Kåmiteh-e irán (år saknas)

Dawáni 'A. Tárikh-e eslám, az ágház tá hedjrat Tehrán: Enteshárát-e hagháyegh 1361

Iráni H. Tárikh va tahlil-e pandj sál az hedjrat-e peighambar (s) Ghåm: Daftar-e enteshárát-e eslámi 1362

Måfateh M. Nazariyeh i Bakhsháyeshi (se ovan)

Shari'ati 'A. Fátemeh Fátemeh ast Etehádieh-e andjåmanháye eslámi-e dánesh-djuyán dar årupá va andjåman-e dárieshdjuyán dar ámriká va kánádá 1350

Käll och litteratur på andra språk

Andrae T. och Widengren G. Muhammed, hans liv och hans tro Stockholm: Natur och kultur 1967

Bashir-ud-din M.A. The Life of Muhammed Rabwah: The Ahmadiyya Muslim Foreign Missions Office

Gardet L. och Cuoq. J. Dialog mellan muslimer och kristan Stockholm: Verbum 1971

Hjärpe J. Islam - Lära och livsmönster Stockholm: Almqvist och Wiksell 1979

Holma H. Arabiens store profet Stockholm: Fahlcrantz & Gumaelius bokförlag 1944

Jansen H.L. Islam, hengivelsens vei Oslo: Universitets-förlaget 1973

Kateregga B.D och Shenk D.W. Islam och kristen tro Älvsjö: Verbum 1983

Koranen i översättning av Zettersteén K.V. Stockholm: Wahlström & Widstrand 1979

Mahmud S.F. The story of Islam London: Oxford University Press 1959

Margoliouth D.S. Mohammed and The Rise of Islam New York and London: The Knickerbocker Press 1905

Murir W. The Life of Mohammed Edinburgh: John Grant 1912

Nawal Y. Kvinnan under islam Stockholm: Bokförlaget Röda Rummet 1982

Norman D. Islam and The West, The Making of an Image Edinburgh: The University Press 1960

Ohlmarks Å. Koranen Uddevalla: Forum 1976

Parrinder G. Vår tids religioner Stockholm: Bokförlaget Prisma 1977

Rodinson M. Muhammed, om profetens liv och islams uppkomst Stockholm: Gidlunds 1981

Sani N. Khomeinis islam - En patriarkalisk ideologi? Linköping: Universitetet i Linköping, Samhällsvetenskapliga institutionen 1981

Waddy C. Woman in Muslim History London and New York: Longman 1980

Watt. M. Muhammed at Medina Oxford: The Clarendon

Muhammed - En sexdåre eller...

Nader Sani