Solidaritet steg i kamp mot rasism



Plötsligt öppnades dörren till rättegångssalen. Trettio svartskallar stegade sammanbitet in i salen och slog sig ned. Det var andra dagen i tingsrättens rättegång mot de åtta ungdomar som en kväll i november förra året hotade, misshandlade och rånade människor i Stockholm tunnelbana. I det här fallet, precis som i många andra, var målsägaren svensk och gärningsmännen av utländskt ursprung. De flesta åhörarna var familj eller vänner till de åtalade.

Nykomlingarna satt tysta. Den unga pojken som blivit rånad fick något nervöst i blicken. En av de åtalades vänner flinade.

I pausen reste sig ledaren för gänget, Mustafa Mostafa, gick fram till svennen och tog honom i hand: "Vi är här för att stödja dig. Vi är också trötta på den här skiten!"

Med den här enkla gesten av solidaritet gjorde Mustafa Mustafa på några sekunder mer
i kampen mot rasism och främlingsfientlighet än ett dussin statliga kampanjer klarat av på
flera år. Det var ett utmärkt exempel på en direkt aktion med ett mycket stort symbolvärde.
Och sådana behövs mer än någonsin.

En ny undersökning från Bråttsförebyggande rådet (BRÅ) visar nämligen
att antalet anmälda ungdomsrån ökar kraftigt. Studien visar också att ungdomar födda
i utlandet är klart överrepresenterade bland rånarna och svenska ungdomar bland offren.

De som blivit rånade vittnar ofta om hur de förödmjukats och hånats, vilket tyder på att ungdomsrånen inte bara handlar om att skaffa pengar och prylar - det är också ett slags social revansch.

Effekten av en sådan kriminalitet kan bli mycket farlig. Enligt Brås undersökning känner 80-90 procent av offren hat och hämndlystnad, känslor som lätt kan slå över i rasism.

Situationen blir inte bättre av att offren även förnedras i rätten. Inte sällan fylls rättssalen den första dagen av de åtalades kamrater.

Med hjälp av stirrande blickar, hånflin och spridda kommentarer i korridorerna visar somliga av åhörarna tydligt vad de tycker om "svennefittor" och "golbögar".

Det blir ännu ett slag mot självkänslan för en redan förödmjukad människa. Den här gången i en situation där han eller hon hade hoppats på upprättelse.

Därför var Mustafa Mustafas direkta aktion en viktig markering. På ett lugnt och värdigt sätt visade han och hans kamrater att de förvirrade flockdjuren är i minoritet, även bland unga människor med mörk hårfärg.

Till vardags arbetar Mustafa som chef för Lugna gatans tunnelbanegrupp. Besöket i rättegångssalen var spontant, men nu tar han och hans kolleger nästa steg i kampen mot ungdomsrånen: även gärningsmännen, aggressiva, gränslösa och i många fall tillhörande den nya svenska underklassen, behöver stöd. Lugna gatan ska delta i hembesök hos de unga rånarna och deras familjer. Förhoppningsvis ska detta i framtiden kunna leda till medling mellan gärningsmän och offer.

Efter mötet i tingsrätten gav Mustafa Mustafa sitt telefonnummer till den svenska killen: "Ring om det är något!" Han fick ett stort, värmande leende till svar.

Nu ser Mustafa och de övriga i gruppen fram mot nästa rättegång:

- Vi vill att det ska stå helt klart att vi unga svartskallar är mot kriminalitet - och särskilt

fega gruppöverfall... "


Jonas Hållén



KOLUMNEN - Metro tisdag 21 mars 2000