Rättvisare

"Du är inte svensk, ingen riktig medborgare i det här landet och de svenska lagarna gäller inte för dig". Det budskapet förmedlar svenska socialarbetare till unga invandrartjejer på flykt från sina familjer, hävdar Leila Qaraee, ordförande i Kvinnors Nätverk.

Tidigare i år sökte en fjortonårig tjej hjälp hos socialtjänsten. Hon berättade hur hennes pappa slog och hotade henne och att han kallade henne för hora. Trots det valde socialtjänstemannen att omgående kontakta föräldrarna och slutet blev att flickan LVU-placerades (lagen om vård av unga) i hemmet.

Efter ett dödshot rymde flickan igen och blev då efterlyst av polisen eftersom hon avvikit från en LVU-placering.

- Nu tvingades hon alltså fly både från sin familj och det samhälle hon bett om hjälp, säger Leila Qaraee.

Flickan vände sig till Kvinnors Nätverk. Samma dag ringde den socialtjänsteman som gjort LVU-placeringen upp föreningen och påpekade hotfullt att det vore ett lagbrott att hjälpa flickan att gömma sig.

- Det här är inget undantagsfall. När det gäller unga invandrartjejer tycker svenska socialarbetare ofta att det viktigaste är att så snart som möjligt få till stånd en försoning med familjen, säger Leila Qaraee.

- Därmed bekräftar socialen just vad flickans pappa hela tiden sagt: "Det är vi och dom. Du är inte svensk och allt det du lärde dig i skolan om rätten till frihet och självständighet, det gällde inte dig, bara de svenska tjejerna".

Vi sitter i Kvinnors Nätverks souterränglokal i en förort. Ute är det högsommar, men den verklighet Leila Qaraee beskriver är långt från sommaridyllen.

I nästan tre timmar berättar hon om flickor som jagats, hotats och misshandlats, flickor som sökt hjälp men fått höra att de överdriver, flickor som under försoningsmötet inför ögonen på aningslösa socialarbetare hotats på sitt hemspråk och skrämts till att återvända till familjen för sedan nästan omgående giftas bort.

- Vi och dom. En socialarbetare föreslog att en flicka skulle gå till en gynekolog och få ett intyg på att hon fortfarande var oskuld för att lugna familjen. Kan du tänka dig nån ställa ett sånt förslag till en svensk Birgitta eller Lena?

Det finns en övertro på familjens betydelse bland svenska socialarbetar, menar Leila Qaraee. Dessutom vill en del socialarbetare så gärna visa sig toleranta inför föräldrarnas kultur att de väljer att blunda för förtryck inom familjen.

- Men man kan inte tolerera våld mot vissa kvinnor på grund av deras ursprung. Visst, familjen är jätteviktig om den är bra. Men familjen kan också vara ett gift, säger Leila Qaraee och berättar om en flicka som återtog kontakten med sin familj ett år efter att hon lämnat dem.

Den här familjen verkade göra allt för att välkomna sin dotter. Lagade hennes favoritmat, gav henne presenter, skjutsade henne. Samtidigt tog te varje tillfälle i akt att påpeka hur illa hon uppfört sig, hur ont hon gjort dem.

- Allt för att ge henne dåligt samvete: "titta hur snälla vi är, det är du som är dålig". Efter två veckor försökte tjejen begå självmord.

I snart tio år har Kvinnors Nätverk arbetat för att stödja invandrarkvinnor och ungdomar och hävda deras rätt i det svenska samhället. Föreningen startades av en grupp iranska kvinnor men numera finns också turkiska, kurdiska, somaliska, sydamerikanska och svenska kvinnor bland de aktiva.

Från början var det mest vuxna kvinnor som vände sig hit, men för tre år sedan startades tjejprojektet Dalila och arbetet med unga tjejer har kommit att dominera allt mer.

- Unga tjejer som lämnat sin familj behöver så mycket mer hjälp. De lever mellan två världar har sagt nej till familjens konservativa värderingar men är fortfarande osäkra på sig själva och sin identitet.

Självförtroendet är också ofta kört i botten. Tjejerna har kanske fått höra dels att de är horor, en skam för familjen men också att de är fula och oattraktiva, att ingen kommer att vilja ha dem.

Samtidigt saknar de trots allt sin familj. Eller åtminstone en familj av något slag, människor som bryr sig om dem.

- De blir så oerhört ensamma. En flicka som vi har kontakt med sa till mig, "Leila, jag saknar en mamma som du".

Egentligen är det just det som tjejprojektet Dalila syftar till- att bygga ett nätverk kring flickorna, förse dem med vuxna stödpersoner men också ordna aktiviteter och träffar där tjejerna kan stötta varandra.

- Men vi hinner inte göra så mycket sånt som vi skulle vilja eftersom mycket tid går åt till att tvinga socialen att ta tjejerna på allvar istället för att avfärda dem som revolterande tonåringar.

De senaste åren, efter morden på Pela Atroshi och Fadime Sahindal, har tidningarna skrivit spaltkilometer om unga invandrartjejers situation och olika ministrar har gjort utfästelser och deklarationer. Men Leila Qaraee tycker inte det avspeglar sig särskilt mycket i vardagen. Därför är hon också kluven till uppmärksamheten.

- Det är bra att det kommer fram hur situationen är. Den dåliga sidan är att det ger dubbla budskap till flickorna. De tror att samhället är på deras sida. Men samhället är inte berett, har ingen plan för att hjälpa tjejerna. På fyra år har egentligen ingenting hänt.

- Dessutom är det ett lotteri. Det stöd man kan få varierar stort från område till område. När vi förstår att en tjej som söker hjälp tillhör Rinkeby-socialens upptagningsområde blir vi glada, för där finns både bra socialarbetare och en del resurser, så de har en möjlighet att göra nåt. Tillhör hon istället Skärholmen är det en katastrof.

Själv är Leila Qaraee född och uppvuxen i Iran. Men det var egentligen inte förrän hon lämnat sitt hemland som hon blev speciellt engagerad i kvinnofrågor. Själv märkte hon inte så mycket av något särskilt kvinnoförtryck under sin uppväxt.

I Sverige blev Leila Qaraee uppmärksam på och bestört över det förtryck en del andra invandrade kvinnor levde under. Hemma i Iran hade hon aldrig upplevt något liknande.

"Det var mina döttrar som fick mig att förstå hur en del av deras kompisar hade det hemma. Jag fattade inte alls först varför jag inte fick säga till kompisens mamma att flickorna gått till ungdomsgården."

- Kanske berodde det på att vi bodde i en arbetarstadsdel i en storstad. Där arbetade alla jämt, både män och kvinnor. Men min pappa var också speciell, lyssnade mycket på mamma och kunde både hjälpa till i hushållet och ta hand om oss när mamma behövde arbeta.

Leila Qaraee var aktiv i ett stort vänsterparti och kom till Sverige som politisk flykting tillsammans med sin man. Kvinnors Nätverk växte fram ur Kvinnors Röst, ett närradioprogram på persiska som Leila Qaraee startade för att hon blev hjärtinnerligt trött på de persiska program som sändes i Sverige.

- Det var bara trams, typ "vill du behaga din man ska du köpa den och den sortens jasminris".

Radioprogrammets telefonväkteridel utvecklades så småningom till en stöd- och rådgivningsverksamhet, Kvinnors Nätverk.

Föreningen arbetar både förebyggande och mer direkta krissituationer. Då handlar det ofta om att hjälpa till att hitta rätt i den svenska myndighetsapparaten.

- Vi har inget eget kvinnohus eller jourboende, men vi vet vart man ska vända sig. Och vi kan följa med till socialen, polisen, tingsrätten eller advokaten som moraliskt stöd och för att trycka på så att kvinnan får den hjälp hon har rätt till.

Kvinnors Nätverk har fått flera pris och utmärkelser för sitt arbete. Men inte så mycket pengar. Tjejprojektet Dalila bekostas med pengar från Allmänna Arvsfonden. Men Arvsfonden kan enligt sina regler bara ge pengar till samma projekt i tre år, så till årsskiftet är det slut med stödet därifrån och hur det ska gå sedan vet inte Leila Qaraee.

- För att få stöd från socialtjänsten måste det tydligen vara ett nytt projekt. Vilket betyder att vi kanske måste lägga ner vårt projekt. Sen ska nån annan förening få starta ett nytt tjejprojekt och göra om våra misstag.

Men hur gick det då för flickan som LVU-placerats hos sin familj? Ja, eftersom soc vägrade samarbeta med Kvinnors Nätverk tvangs föreningen lämna över kontakten till en annan frivilligorganisation. Denna kom överens med socialen om att häva LVU-placeringen (och därmed efterlysningen) och flytta flickan till ett skyddat boende.

Men sedan har det inte hänt så mycket mer, förklarar Leila Qaraee och skakar bekymrat på huvudet.

- Hela sommaren skulle hon sitta där utan att ha något att göra. Jag hittade en sommarkurs som skulle passat henne. Men soc sa nej med hänvisning till att hennes pappa inte ville att tjejen skulle gå på den kursen.

- Man kan inte göra så. Man kan inte bara sätta en ung tjej på ett skyddat boende och lämna henne åt sitt öde. Hon behöver nåt att göra, hjälp att planera sitt liv. Och vuxna som säger åt henne att du är bra, du är vacker, du har inte gjort nåt fel. Och nej, du är ingen hora bara för att du vill ha på dig en tight top och gå och fika med dina kompisar efter skolan.