"Alla blir inte dödade men man dödar deras själ"

"Det var rätt åt Fadime och det kan hända dig", är inte ett ovanligt hot, enligt behandlaren Azam Qarai. Linnamottagningen är till för tjejer och killar mellan 13 och 25 år. Ett femtiotal har hittills fått eller får hjälp här, mest tjejer och några killar. Mottagningen är inrymd centralt i en gammal sekelskiftesvåning med högt i tak. Den startade i mars i år och är ett samarbetsprojekt mellan det kommunägda AB Vårljus och Kvinnors Nätverk.

- Efter att några tjejer hade hittat oss, kom det snart fler. Ryktet om att vi finns spred sig snabbt på till exempel caféer där tjejerna brukar träffas, berättar Azam Qarai. Det finns också socialsekreterare och skolkuratorer som hänvisar hit.

Namnet Linna är sammansatt av de sumeriska gudinnorna Lilliths och Inannas namn. Här ses de som symboler för två starka, självständiga kvinnor. "Pippi Långstrump är kanske en av hennes döttrar", sägs det om Inanna på Linnamottagningens hemsida.

- De här flickorna har tidigt fått lära sig att de inte får ha någon egen vilja, att de bara ska lyda och lyssna, säger Azam Qarai. Många får ett självdestruktivt beteende, kan bli djupt deprimerade, få ätstörningar och vissa hamnar i prostitution. Här är det ingen som fördömer dem. Vi kan berätta för dem vad det finns för möjligheter till hjälp i det här samhället, fungera som bollplank och hjälpa dem att ta ställning. Killar som kommer till mottagningen kan till exempel ha blivit tvingade till att ständigt behöva kontrollera sina systrar, de kanske hotas av släktingar om de inte utför vissa straffåtgärder.

- Samhället måste kunna stå upp för sina lagar och låta dem gälla för alla, betonar hon. Att vi behöver göra något åt arbetslösheten bland invandrare, det är verkligen sant. Men Sverige kan inte samtidigt blunda för att det finns ett starkt, manligt kollektiv med etnokulturell bakgrund som förtrycker, hotar och misshandlar sina barn och kvinnor. Det är statlig rasism att bortse från det. Konflikträdda svenskar utnyttjas på bästa sätt. "Vi kallar er för rasister om ni ger er på våra släkttraditioner".

När du möter tjejer som inte vågar ta sig ur en situation hemma där de blir hotade av pappor, bröder och andra släktingar för att de till exempel inte vill gifta sig och kanske tvingas till att sluta skolan, vad gör du då som behandlare?

- Jag kan ju inte sitta på min trygga position och säga: "Gör det inte", det är inte min uppgift. De måste få komma fram till själva vad de vill göra. Jag kan berätta om möjligheten att få ett skyddat boende, kanske bo i familjehem, vi kan prata om vad vissa val kan få för konsekvenser. "Hur ska jag klara av ensamheten?", undrar många. Där kan vi hjälpa till att bygga nya nätverk. Det finns fantastiska människor som ställer upp och tar emot barn och ungdomar hemma. Vi rekryterar och utbildar stödpersoner som till exempel socialtjänsten också kan använda sig av, om de vill.

Trots att regeringen har avsatt pengar till så kallat skyddat boende, använder socialtjänsten sällan de här platserna, de brukar uppge att det är en kostnadsfråga, berättar Azam Qarai. Så idag står många skyddade boenden tomma. Det är pengar direkt ut i havet, menar hon.

- Socialtjänsten anser oftast att det är bäst att den utsatta stannar i familjen eller får flytta till släktingar, det är familism-teorin. Jag känner till en hel del fall där barn och ungdomar farit illa på grund av det. Vad är en familj? Jo, det är människor som ger en trygghet, kärlek och omsorg. Och jag har undrat varför man som nyanländ i Sverige mest får lära sig på SFI-undervisningen om vilka blommor som är fridlysta och liknande kunskap. Men inte om såna saker som att det faktiskt är förbjudet att aga barn här.

Azam Qarai ska slutföra sin utbildning till socionom på Socialhögskolan men är tveksam till om hon kommer att arbeta inom socialtjänsten, efter att ha sett hur det fungerar ute på fältet. - Hur kan man utgå ifrån sig själv i ett möte som socialsekreterare? frågar jag mig. Ofta blir det att "vit medelklass-kvinna träffar utsatt tjej". I samtal med klienter måste man hela tiden vara medveten om sig själv och bearbeta sina förutfattade meningar. Där ser jag att det inte fungerar, för många socialsekreterare kommer med färdiga recept som inte passar i de här fallen.

- De måste skaffa sig mycket mer kunskap, skaffa en användbar verktygslåda. Det bör finnas en gemensam metod, anser jag. Även om det finns goda, fina avsikter kan det ofta bli så fel. Socialtjänsten behöver lära sig förstå varför en utsatt tjej har svårt att prata om hur det är och "vara ärlig" på det sätt som socialsekreteraren vill. De behöver lära sig att lyssna på den utsatta, de brukar inte överdriva hotbilden, snarare göra den mindre än vad den är. Någon behöver jobba med familjen och någon annan behöver jobba med tjejen eller killen. Det handlar mycket om att kunna skapa förtroende, annars blir det varken hackat eller malet.

- Jag vill vara där man har en fast, gemensam grundsyn om att alla människor har lika värde, oavsett bakgrund, säger Azam Qarai. Men jag är jätteglad för den kunskap som jag får under utbildningen och att jag har lärt mig den terminologi som används inom socialtjänsten. Den är viktig att kunna när jag har kontakt med socialsekreterare och ska hjälpa klienter som kommer till oss.

Själv kom hon till Sverige från Iran 1992. Här har hon varit aktiv i Kvinnors Nätverk i ett tiotal år. Och minns hur grannen i Iran en dag sa till hennes familj att han ville gifta sig med henne. Då var hon 15 år. - Jag kände mig så äcklad och förnedrad, jag var bara ett barn. Och jag ville absolut inte bli bortgift. Men mina föräldrar stod på min sida. När Azam Qarai var 18 år hamnade hon i fängelse. Hon hade haft ett papper på sig med propaganda från ett vänsterparti som var emot den religiösa regimen. Under åtta år som fängslad utsattes hon för grov fysisk och psykisk misshandel.

- Flera av mina kompisar där blev tokiga. Jag tror att jag klarade mig från det för att jag har fått en grundtrygghet hemifrån. Vi var en grupp i fängelset som de ville bli av med. Sedan avrättades en efter en, till slut var vi bara några kvar. Jag blev frisläppt men var hela tiden bevakad. Sedan flydde jag till Sverige. Det gör ont att minnas och det gör ont i henne när hon möter utsatta barn och ungdomar. Hon vet hur det kan kännas.

- Vad menar man med ett mångkulturellt samhälle, egentligen? Ett samhälle där barn och kvinnor blir förtryckta? frågar sig Azam Qarai, som dagligen möter ett mörkt hörn av etnokulturen.

Marie Eriksson