|
|
"Tillståndet av att vara "illegal" skapar en foglig kropp som inte ens törs gå över gatan mot röd gubbe."
"Varför inte göra alla till illegala medborgare så att staten får en idyllisk nation som är fullkomligt disciplinerad?" HAROMDAGEN MISSHANDLADES Tina svårt av ett tjejgäng i en Stockholmsförort. Bara tolv år gammal blev hon anfallen 50 meter från trappuppgången i det hus där hon och hennes föräldrar bor. De hyr ett rum på 15 kvadratmeter i en trea, för vilket de betalar 3 000 kronor i månaden så att den som har kontraktet ska kunna bo nästan gratis. De tillhör den grupp som kallas "illegala". Föräldrarna, fyllda av skam över sin maktlösa oförmåga att försvara sitt barn, kan inte ens söka skydd hos polisen. Det är ju dem familjen jagas av. De befinner sig i ett rum av icke-varande, i vilket man är berövad alla mänskliga rättigheter bara för att man saknar ett häfte med ett foto och några stämplar i. NÄR VAKTERNA KOM sprang gänget iväg. Tina flydde också. Rövarna åt ena hållet och offret, Tina, åt det andra. Ty den svenska lagstiftningen gör inte skillnad på bovar och offer i detta fall. Tina är lika olaglig som det medlemmarna i gänget gjorde mot henne. Medan en kriminell är brottslig för sina handlingars skull är den papperslöse per definition olaglig i sin kropp, i sin existens. Hon är brottslig enbart för sin närvaro, för sin odokumenterade förekomst. Statens suveränitet grundas på just uppdelningen mellan de legara och de illegala. Medborgare och ickemedborgare. Vad annars är medborgarskap, om inte riktat mot dem som saknar det? Paradoxalt nog är de så kallade "illegala" mer laglydiga i vardagslivet än de flesta medborgare. Tillståndet av "illegalitet" kräver en obetingad efterrättelse. Den papperslöse åker aldrig tunnelbana utan biljett; lutar sig inte mot bilar i rädsla för att larmet börjar tjuta; undviker folkmassor, bråk och sena kvällar i stan; låter inte sitt barn springa i lägenheten i rädsla för grannens klagomål; invänder inte mot sin låga lön. Tillståndet av att vara "illegal" skapar en foglig kropp som inte ens törs gå över gatan mot röd gubbe. De mest sårbara har inte råd att göra fel. Den papperslöse är ironiskt nog den perfekte medborgaren - laglydig in i minsta detalj. Varför inte göra alla till illegala medborgare så att staten får en idyllisk nation som är fullkomligt disciplinerad? TINA VÅGAR INTE GÅ UT sedan hon blev misshandlad. Hon är egentligen mer rädd för vakterna än för tjejgänget. Kanske vill vakterna fråga henne om händelsen. Kanske vill de att hon skall göra en polisanmälan. Tina fasar för lagens representanter mer än för dem som bryter den. Tina har som alla andra papperslösa hamnat utanför gällande regler, normer och rättigheter. De är vår samtids fredlösa, de som kan dödas utan straff. Den som dödade en fredlös slapp påföljd. Gänget kommer undan för att de misshandlade en fredlös person, Tina. Smärtan från såren på höger kind håller Tinas leende borta medan hon försöker banalisera incidenten kanske i syfte att lindra föräldrarnas oro och ängslan.
Jag kan inte hitta ett bättre uttryck för den svenska migrationspolitiken än migrationsministeros, Barbro Holmberg, eget ordval: "en humanitär katastrof".
Shahram Khosravi är verksam vid Centrum för forskning om internationell migration och etniska relationer, Ceifo, vid Stockholms universitet. Publicerad i Arbetaren 15/2005 |