SPELET OM APATISKA BARNENRykten om simulering - men inga bevis Simulerar de apatiska barnen?
Det finns de som påstår det. Barn som slutar att äta, barn som upphör att prata, barn som tappar lusten till livet. De apatiska barnen har upprört och engagerat och de blev snabbt en politisk fråga.
FEM RIKSDAGSPARTIER krävde en allmän amnesti för de apatiska barnen. Socialdemokraterna, med stöd av moderaterna, röstade ner förslaget.
"De är inte så dåliga som de utger sig för att vara." ÄR DE SJUKA PÅ RIKTIGT? Frågan återkommer hela tiden. Hösten 2004 utser migrationsministern Barbro Holmberg en nationell samordnare med uppgift att utreda frågan om de apatiska barnen.
Men det här stämmer inte. Uppdrag gransknings undersökning visar att det redan 1991 rapporterades i nyhetssändningar om fall som påminner om dagens apatiska barn, då handlade det om turkiska flyktingbarn från Bulgarien. Det finns fler exempel - och symptomen finns beskrivna i medicinsk litteratur från 1950-talet. REDAN INNAN HESSLE offentliggör sin utredning visar Uppdrag granskning dessutom en intervju med den internationellt erkände forskaren Bryan Lask, som menar att de svenska symptomen stämmer väl överens med sjukdomstillståndet Pervasive Refusal Syndrome, uppgivenhetssyndrom. Några veckor senare visar Aktuellt ett inslag från Australien där reportern redogör för liknande symptom hos flyktingbarn i Australien. Marie Hessle framträder dagen efter i Aktuellt och säger att hennes kansli tagit personlig kontakt med psykkologen i Australien, Zachary Steel.
ENLIGT ZACHARY STEEL har ett sånt samtal aldrig ägt rum. Varken med Hessle eller med någon av hennes medarbetare.
I maj 2006 publicerade Marie Hessle och Nader Ahmadi rapport nummer två. Utredarna lägger stor fokus på teorier om manipulation, det vill säga förgiftning och simulering. Av rapportens diskussionsdel ägnas en fjärdedel åt olika former av manipulation och man slår fast att det är en av förklaringarna till apatin.
RAPPORTENS SLUTSATSER om förgiftning stöder sig på en enda namngiven läkare: Tomas Eriksson, som flera gånger har framfört sina teser i media.
- Jag har undersökt flera barn och de har uppvisat typiska symptom på förgiftning, har Tomas Eriksson framfört i flera tv-intervjuer och spekulerat i om det kan vara så kallat brompulver som ligger bakom.
NÄR UPPDRAG GRANSKNING frågar om hans personliga erfarenheter av apatiska barn är han försiktig.
I Marie Hessles statliga utredning lyfts, förutom förgiftning, också simulering fram som en möjlig förklaring till apatin. Rapportens enda referens till detta är en debattartikel i tidningen Dagens Medicin, skriven av läkaren Thomas Jackson.
Han hävdar att med några få undantag, så är det föräldrarna som tvingar sina barn att simulera.
THOMAS JACKSON säger sig vara stark motståndare till mångkultur och har dessutom ha nära band till en före detta Nationaldemokrat, Mats Strandberg, som sprider rykten på nätet om ryska droger som tänkbar faktor när barnen manipulerar svenska myndigheter.
Men var finns då de förgiftade och simulerande barnen? De läkare och psykologer som arbetar närmast barnen har inte träffat på några, inte heller barnläkarföreningen som samlar en majoritet av Sveriges läkare. Och trots att Uppdrag granskning letar i tre månader hittar vi inte ett enda konkret och belagt fall av manipulation. DET ÄR SAMMA SAK varje gång. Det är alltid någon som har hört talas om någon annan som har hört tals om ett fall, och när vi nystar upp kedjan finns inget kvar på slutet.
Hur är det då med psykiatern Peter Engelsöy som berättat om sina erfarenheter av simulering både för riksdagens socialförsäkringsutskott och i media?
DE HÄR ALLVARLIGA misstankarna framför han inte till den medicinskt ansvarige på det aktuella hemmet. Däremot berättar han och Marie Hessle om de smygätande barnen för riksdagens socialförsäkringsutskott där Ulla Hoffman satt med. - Det upprörde mig att de satt och spred rykten när inte någon hade sett detta, säger Ulla Hoffman (v). Såväl migrationsminister Barbro Holmberg som regeringens utredare Marie Hessle har sagt nej till att medverka i Uppdrag granskning. Reporter: Gellert Tamas Text: Peter Bagge |