Ett lotteri om tjejerna får rätt hjälp
Flickorna som hotas av sina familjer sviks ofta en gång till - av det svenska samhället. - Om tjejerna får hjälp eller inte är ett lotteri, säger Leila Qaraee.
Leila Qaraee driver stödorganisationen Kvinnors nätverk. Hon säger att hur flickorna tas om hand uteslutande beror på handläggare, och i vilken kommun tjejerna bor i.
Lina Blombergsson är biträdande enhetschef på vuxenstödsenheten vid socialtjänsten i Rinkeby. Hon tycker att just deras verksamhet fungerar bra, men att det kan se annorlunda ut runtom i landet.
– Riktade verksamheter som vi har, mot den här speciella målgruppen, behövs i alla kommuner. Det är många som inte har det i dag, säger hon.
Dåligt samarbete
Stödorganisationerna beskriver samarbetet med socialtjänsten som dåligt.
– Om vi kritiserar en social handläggare så vill det socialkontoret inte längre samarbeta med oss, säger Leila Qaraee på Kvinnors nätverk.
– Finns det inte en specialiserad avdelning som har kunskap om kvinnofridsbrott blir det svårt att utveckla bra samarbeten, och svårt att ge rätt stöd till tjejerna, säger Lina Blombergsson vid socialtjänsten.
Azam Qarai, som driver Linna-mottagningen, säger:
– Vi möter tjejer som redan vid 12 års ålder har försökt ta livet av sig. Dem kan man inte lägga in på ett hem med frivillig personal som inte är utbildad. Det är mycket oansvarigt – men det är billigt, säger Azam Qarai.
Socialen sa jag var överkänslig
Anna blev misshandlad av sin familj dagligen under hela sin tonårstid. I nio månader bad hon socialen om hjälp - förgäves. - De trodde det var tonårsrevolt, säger hon.
Slag, sparkar och knivhugg tillhörde Annas vardag. Att ha svenska flick- eller pojkkompisar var det inte tal om. När pappan hittade en mobiltelefon Anna gömt blev han rasande. Han kastade knivar efter henne och Anna blev så svårt skadad att hon hamnade på sjukhus. Till slut kontaktade hon socialen för att bli omhändertagen.
– De sa att jag klagade och var överkänslig, trots att jag visade mina blåmärken.
Lärare slog larm
En lärare kontaktade socialen efter att hon sett hur Anna blev misshandlad av sin pappa när han hämtade henne efter skolan. Men fortfarande hände ingenting. Efter fem månader var Anna beredd att ge upp.
Socialen insåg inte allvaret förrän hon skulle giftas bort med en kusin.
– Samma dag som mitt bröllop kom de och hämtade mig och tog mig till ett skyddat boende, säger Anna.
Då hade hon bönat och bett om att bli omhändertagen i nio månader. Socialtjänsten på Annas hemort känner inte igen sig i hennes kritik.
– Jag har svårt att tro att vi skulle ha nonchalerat henne. Vår personal brukar snarare bli beskylld för att vara för ihärdig.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
Nollvision mot hedersvåldet
Nyamko Sabuni lanserar en nollvision för hedersrelaterat våld. - Arrangerade äktenskap måste bli olagliga i Sverige, säger Nyamko Sabuni.
Regeringen arbetar på en nationell handlingsplan om mäns våld mot kvinnor, och den mest prioriterade delen är hedersrelaterade brott.
För att uppnå nollvisionen lovas bland annat 20 miljoner till skyddat boende för flickor som flyr sina familjer.
– När flickor med invandrarbakgrund är överrepresenterade bland dem som begår självmord i jämförelse med etniska svenska flickor måste vi titta på varför, säger jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.
Annie Hellström
&
Sarah Sidibé
|