Internationella kvinnodagen 2012
Leila Qaraees tal

Tensta

Samhället har dragit ner på de ekonomiska resurserna till förorterna.
De stänger ögonen för de svårigheter folk har i förorten.
Vi invandrare är inte problemet.
Problemet är makthavarna.
Problemet är kapitalismen.
Problemet är att de inte vill satsa på förorten.
På det sättet ger man bidrag till både rasism och religiös fundamentalism.

När samhället inte satsar kommer främlingsfientliga partier in och satsar istället och ger bidrag till rasistiska grupper.

När samhället inte satsar kommer islamister in och satsar istället och ger bidrag till religiös extremism.

Ungdomar utan hopp, ungdomar som känner sig maktlösa blir offer för främlingsfientliga krafter.

Ungdomar som känner sig förnedrade, ungdomar som blir rasistiskt bemötta blir offer för religiös fanatism.

Istället för att lära sig om demokrati och om alla människors lika rättigheter får de lära sig att själva förtrycka och hata.

Bristande satsningar och resurser i förorterna gör att både rasismen och den religiösa fundamentalismen växer.
De båda extrema grupperingarna livnär sig på varandra.
De förstärker varandra.
På så vis sker det en upptrappning på båda sidor.

Patriarkatet och kapitalet går hand i hand.

Häromdagen avslöjades att en svensk myndighet i hemlighet planerat att bygga en vapenfabrik i Saudi-Arabien, i ett av världens grymmaste diktaturer. I ett land som praktiserar könsapartheid.

Pengar från Saudi-Arabien finansierar moskéer i Sverige där unga killar får lära sig att de äger kvinnorna, att de har rätt att begränsa och kontrollera tjejerna och att förtrycka dom.

På Internationella kvinnodagen vill vi uppmärksamma kampen för kvinnors rättigheter, för jämställdhet och hur vi tillsammans med våra systrar i hela världen ska kämpa hand i hand mot patriarkatets förtryck.

Vi har under året sett kvinnorna på Tahrir-torget i Egypten som kämpar för ett bättre liv.

Vi har sett kvinnor på Wall Street som protesterar mot den sociala och ekonomiska ojämlikheten.

Vi har sett kvinnor i Libyen i protester mot förslag på att införa sharia-lagar.

Vi har sett kvinnor i Grekland demonstrera mot att den ekonomiska krisen drabbar kvinnorna mest.

Den 8 mars går vi hand i hand med våra systrar i världen och kämpar för jämställdhet.

När kvinnorna i Libyen protesterar mot att införa sharia-lagar är det VI som ska ropa nej.

När flickor i Afghanistan hindras från att gå i skolan är det VI som ska protestera.

När Tunisiens kvinnor går ut i demonstrationer och kräver att konstitution fastställer kvinnornas rättigheter är det VI som ska stödja deras krav.

Det angår oss. Vi måste vara deras röst.

Både här i Tensta och på andra platser begränsar och kontrollerar patriarkatet kvinnorna och dikterar villkoren för vad som är socialt acceptabelt.

Både här i Tensta och i andra förorter drar samhället ner på resurserna.
Det kan vi inte acceptera.
Istället måste samhället satsa på förorten.
Vi ska ha många fritidsgårdar, disco och platser där ungdomar och särskilt tjejer kan vara och utvecklas som fria självständiga individer.

Alla kvinnors och barns rättigheter måste erkännas och accepteras.
Vi accepterar inte att tjejer och kvinnor begränsas och kontrolleras.
Vi accepterar inte att kvinnor och tjejer får sina fri- och rättigheter inskränkta på det sätt som sker både här i Tensta och i resten av Sverige och övriga världen.

Vi accepterar inte att tjejer och kvinnor hindras från att gå ut, dansa, simma, spela fotboll och utvecklas som individer.
Vi accepterar inte att våra döttrar och systrar hotas och mördas för att de har en pojkvän eller inte längre är oskuld.

Vi vill att våra barn ska utvecklas till jämställda individer.
Föräldrar äger inte sina barn och har inte rätt att tvinga dem att bära slöja eller stoppa dem i sin utveckling.

Vi accepterar inte att föräldrarna ska ha makt att begränsa barnen, så att de inte får delta i undervisning eller aktiviteter, eftersom det är emot deras tro.
Vi accepterar inte att tjejer ska tvingas följa kvinnofientliga regler från föräldrarnas gamla hemländer.

Vi accepterar inte att tjejer och trakasseras för sitt sätt att klä sig, att de inte får umgås med killar, att de blir hotade om de går på diskotek eller café, att de tjejer som vågar vara lite friare kallas för hora.

Vare sig det handlar om Sverige eller något annat land i världen kan vi aldrig blunda när kvinnor diskrimineras och förtrycks med hänvisning till religiösa lagar eller kulturella sedvänjor.

Vi säger att religion är varje persons ensak.
Någon vill be en gång om dagen, en annan 10 gånger, en tredje vill inte be alls eller vill kritisera religionen, det är en privat sak och upp till varje enskild person.

Men religion eller kultur får aldrig användas för att begränsa en annan människas grundläggande fri- och rättigheter.

Samhället måste stå på ungdomarnas sida och säga nej till religiösa skolor som inte respekterar grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter.

Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och brott mot mänskliga rättigheter kan aldrig rättfärdigas med kultur, tradition eller religion.
Kvinnors rättigheter ska gälla lika för alla kvinnor.

Vi ska skrika ut från det här torget att alla kvinnors rättigheter angår oss.
Och att alla kvinnors rättigheter är våra rättigheter .

Vi ska kämpa för våra rättigheter i förorterna!

Historiska museet

Idag är det den Internationella kvinnodagen, 8 mars 2012.

Det var 1910 som den kända socialisten Clara Zetkin på en internationell kvinnokonferens i Köpenhamn föreslog en internationell kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt.

Den här dagen vill vi uppmärksamma kampen för kvinnors rättigheter, för jämställdhet och hur vi tillsammans med våra systrar i hela världen ska kämpa hand i hand mot patriarkatet.

Vi har under året sett kvinnorna på Tahrir-torget i Egypten som kämpar för ett bättre liv.

Vi har sett kvinnor på Wall Street som protesterar mot den sociala och ekonomiska ojämlikheten.

Vi har sett kvinnor i Libyen i protester mot förslag på att införa sharia-lagar.

Vi har sett kvinnor i Grekland demonstrera mot att den ekonomiska krisen drabbar kvinnorna mest.

När det gäller Afghanistan föreslog det religiösa rådet nyligen nya regler för kvinnor. Kvinnor och ska inte få blanda sig med män på arbetsplatser, skolor eller någon annanstans. Kvinnor ska förbjudas att vistas ute och resa utan en manlig släkting.

Den 8 mars går vi hand i hand med våra systrar i världen och kämpar för jämställdhet.

När kvinnorna i Libyen protesterar mot att införa sharia-lagar är det VI som ska ropa nej.

När flickor i Afghanistan hindras från att gå i skolan är det VI som ska protestera.

När Tunisiens kvinnor går ut i demonstrationer och kräver att konstitution fastställer kvinnornas rättigheter är det VI som ska stödja deras krav.

Det angår oss. Vi måste vara deras röst.

Det är inte nödvändigt att jag är i Afghanistan, Tunisien eller något annat land.

Det viktiga är att vi stödjer kampen var än i världen vi befinner oss.

De kämpande kvinnor som jag mött på mina resor berättar hur mycket stödet från omvärlden betyder för deras kamp.

Den solidariteten är viktig.

Tankarna om solidaritet och praktiskt systerskap mellan kvinnor i olika länder är viktiga i föreningen Kvinnors Nätverk.

Det ledde till att vi åkte till Afghanistan för att möta kvinnorna där.

I media visas ofta en bild av afghanska kvinnor som beslöjade och okunniga.

Med dokumentärfilmen Tills vi blir fria vill vi ge en mer nyanserad bild av kvinnor i Afghanistan och av deras kamp.