TAL - FADIMEDAGEN 2013
Leila Qaraee - Kvinnors Nätverk

Stockholm - 2013-01-20

Mordet på Fadime Šahindal den 21 januari 2002 fick Sverige att börja diskutera frågan om hedersrelaterat våld och förtryck.

Men, det var det mod Fadime visade medan hon levde som bidrog till uppmärksamheten. Genom att dela med sig av sina erfarenheter i intervjuer, och i sitt tal i riksdagen, gav hon en röst till de kvinnor som lever under hedersförtrycket. Fadime valde att berätta sin historia i förhoppningen att det skulle hjälpa andra tjejer.

I morgon är det elva år sedan Fadime mördades av sin far. Och fortfarande hedersmördas kvinnor i Sverige. Så sent som häromdagen dödades en kvinna i Västerås, och motivet misstänks vara hedersrelaterat.

I onsdags kidnappades en 19-årig tjej i Växjö. Kidnapparna försökte med hot och våld få koden till hennes mobiltelefon för att kontrollera vilka hon hade varit i kontakt med. Sedan lämnades hon svårt misshandlad i kylan i skogen. En 30-årig kvinna har häktats för människorov och grov misshandel. Polisen är övertygad om motivet är hedersrelaterat och att fler personer kommer att gripas.

Och för några veckor sedan satt jag med på rättegången mot mannen som brutalt mördade sin unga fru, 22-åriga Manidja, som han gift sig med i ett arrangerat äktenskap. Mannen blev dömd till livstids fängelse, och tingsrätten slog fast att det fanns hedersrelaterade motiv till mordet.

Det är självklart den som hållit i vapnet som är ansvarig för mordet, men flera saker hade lett fram till att Manidja befann sig i den situation som hon gjorde, och som blev hennes död.

Som tonåring placerades hon i familjehem på grund av att hon utsatts för hedersrelaterat förtryck och våld av sin egen familj.

Precis som Fadime och andra ungdomar som tvingats lämna familjen slets Manidja mellan viljan att leva ett självständigt liv och saknaden efter släktingarna.

Manidjas längtan efter familjen blev till slut för svår, men kraven för att åter få del av familjens kärlek och gemenskap var stenhårda och kompromisslösa. Hon var tvungen att helt och hållet underordna sig, att rätta sig efter familjens regler och villkor. Hon blev förd till hemlandet, och efter en vecka var hon bortgift med en man som hon bara träffat en enda gång.

Under rättegången får vi veta att gärningsmannen kommer från en släkt med starka hedersrelaterade normer. Men även i vittnesmålen från släktingar på Manidjas sida lyser de hedersrelaterade värderingarna igenom. Till exempel att det varit en stor skam för familjen om hon inte var oskuld vid giftermålet. Döttrarnas kyskhet är som vi vet en central del i hederskulturen.

Förhören och vittnesmålen från rättegången visar på det omfattande fortsatta förtrycket mot Manidja efter giftermålet – både från mannen och från de egna släktingarna. Mannen kontrollerade varje steg hon tog. Han hotade, misshandlade och våldtog henne. Familjen stod på mannens sida när det gällde kontrollen av hennes klädsel, hennes vänner och hela hennes liv. Vad Manidja själv ville struntade man i. När hon beklagade sig för familjen fick hon höra att hon skulle lyda sin man, då skulle det bli bättre. Det var alltså hennes eget fel att hon blev misshandlad.

Under rättegången lades fokus på att diskutera värderingar och normer hos gärningsmannen och hans familj. Men det är samma värderingar som Manidjas egna släktingar har upprätthållit. De här normerna, och det arrangerade äktenskapet, bidrog till hennes död. Trots det ses släktingar på kvinnans sida enbart som brottsoffer, och får skadestånd. Det gäller både i det här fallet, och i andra fall som vi känner till. Och vad ska hända med de yngre ogifta systrarna? Ska de tvingas gå samma öde till mötes?

Man måste ställa sig frågan om samhällets ansvar. Vi hör gång på gång hur kvinnor och ungdomar som utsatts för våld och förtryck vänt sig till myndigheterna för stöd och hjälp, men att insatserna som gjorts inte varit tillräckliga.

Även Manidja hade tagit modet till sig och vänt sig till myndigheterna för hjälp i en utsatt situation. Hade hon fått rätt stöd i att bearbeta sina skuldkänslor och hjälp att stå emot pressen från familjen hade hon kanske levt idag.

Kvinnors Nätverk har länge kämpat för att samhället ska garantera ett långsiktigt och heltäckande stöd till de som utsätts för förtryck och våld i hederns namn. Vi kräver att samhället tar sitt ansvar fullt ut. Idag ger man bidrag till ideella organisationer och lägger ett tungt ansvar på frivilliga krafter. Eller så hänvisar man utsatta människor till privata alternativ med vinstintresset som främsta mål. Vi kräver att samhället garanterar stöd och skydd i det offentligas regi. Vi accepterar inte att det ska vara ett lotteri om du får rätt stöd och hjälp!

Hedersrelaterat våld och förtryck skiljer sig på viktiga punkter från mäns våld mot kvinnor, eller annat våld i nära relation. Fortfarande idag finns en ovilja på många håll att se eller erkänna detta. Det gäller både hos politiker och hos myndighetspersoner. För att kunna bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck måste man våga se verkligheten, men rädslan att pekas ut som rasist gör att man sviker kvinnor och ungdomar som utsätts för förtryck och våld.

Å ena sidan är det viktigt att respektera allas rätt till sin tro, sina värderingar och sin kultur. Å andra sidan måste vi markera att det finns värderingar som samhället under inga omständigheter kan stödja. Det är vår skyldighet att stå upp för alla människors lika värde och rätten att bestämma över sitt eget liv. Det handlar om att mänskliga rättigheter ska gälla lika för alla, oavsett bakgrund!