Sexuell frigörelse sker underjordiskt
Även madonnor har sex. Warda importerades från Irak för att bli lydig hustru till en medelålders affärsman. Han var en grånad gentleman, med vacklande hälsa, men med ett stort behov av att visa upp något snyggt och orört vid sin sida. För Warda blev äktenskapet en pina: Det var femton år mellan makarna, de hade inte mycket att prata om. Hon förväntades mest stanna hemma och sköta hemmet samt hålla sig vacker, för att behaga mannen. Sexlivet var sporadiskt; han tog en medicin, som gjorde honom näst intill impotent.
Warda längtade efter kärlet och passion. Hon såg sig omkring i sitt nya hemland och upptäckte... läraren på SFI-kursen (svenska för invandrare).
De träffades i smyg, badade bastu, drack vin, älskade framför öppna spisen och gick nakna i den svenska urskogen. "Det här är sex på RIKTIGT!", sa Warda jublande till en väninna. En kort tid senare skilde hon sig. "Jag ska skaffa en jämställd man", meddelade hon sin häpna släkt.
Tonåringen Amina lovade sina föräldrar att hon skulle tillbringa kvällen hos en äldre väninna. "Vi ska dricka kaffe och prata kläder", sa Amina till pappa. Sedan bar det av sig till hemlige pojkvännen för ost och kex - och grovhångel. Väninnan ljög rutinerat när föräldrarna ringde: "Hon är på toaletten, kommer strax, ja, det ska jag hälsa..".
Några minuter senare ringde Amina från pojkvännen och bedyrade mamma att kaffet var "utsökt". Nästa helg var det väninna som "besökte" Amina.
Det första mötet med Eva gjorde Sherin förvirrad. Det gick som elektriska stötar genom kroppen när den andra kvinnan berörde henne. Två veckor senare älskade de för första gången.
Warda, Amina och Sherin är tre exempel på den underjordiska sexuella frigörelsen i Sverige. Det är en kamp i det tysta, på hemliga mötesplatser och under mycket stor sekretess. Ve den som upptäcks - hon riskerar vanheder och utfrysning.
För bortom mellanmjölkens lagomland är de patriarkaliska strukturerna orubbade. Gammalmodiga religiösa och traditionella ledare portionerar ut skammen, fäderna förmanar och förbjuder, sönerna agerar könsvakter. Den kollektiva hedern och plikten väger tyngre än personlig frihet och mänskliga rättigheter.
Amina är medveten om priset för tonårens sexuella erfarenheter: runt åtta tusen kronor hos närmaste mödomshinnemakare. Den fejkade hinnan ska vara på plats till bröllopsnatten, för att rädda familjens anseende. Men det nya tränger sig på, inte ens de mest stränga övervakarna förmår att stoppa utvecklingen. När Amina en dag får en dotter hoppas hon att ett slemhinneveck inte längre ska avgöra kvinnans värde. Den organiserade kampen för svenska kvinnors rättigheter har pågått i drygt hundra år. Fredrika Bremer, Elise Ottesen-Jensen. Kerstin Hesselgren, Maria-Pia Boëthius, Yvonne Hirdman och Eva Lundgren är några av de som gått före och visat vägen.
När de unga svenskor som växer upp idag får sin historia skriven om femtio år, kommer hjältinnorna att bära namn som Fadime, Halima, Novin, Haideh och Azar. Vi som fått äran att träffa sådana kvinnor glömmer aldrig deras mod.
Den här krönikan tillägnas därför Sara, 15 år, som mördades av sin bror och kusin i Umeå den 15 december 1996.
Du är borta, men inte glömd.
Fotnot: Warda, Amina, Sherin och Eva är fingerade namn.
Jonas Hållén
Frilansjournalist
KOLUMNEN - Metro (Stockholm), tisdag 7 mars 2000