Kvinnornas krav möts av mordhot

Under loya jirga, det afghanska storrådet, reste sig plötsligt en kvinna – Malalai Joya – och krävde att krigsherrarna skulle ställas inför rätta. Det gör man inte ostraffat i Afghanistan. Hon blev mordhotad. ”Malalai Joya satte ord på det som en tyst folkopinion hittills bara vågat tänka”, skriver Hanna Larsson och Leila Qaraee, nyss hemkomna från Kabul. I Kabul fortsätter vardagen sin gilla gång, till synes oberörd av diskussionerna i loya jirga, det afghanska storrådet.
	Malalai Joya är en av de radikala kvinnor som vågade höja sina röster under det afghanska styrande rådet loya jirgas möte nyligen i Kabul. Hennes krav på att de fundamentalistiska krigsherrarna borde ställas inför rätta istället för att tillåtas delta i arbetet med en ny grundlag för Afghanistan möttes av allvarliga hot.

 
I det stora vita tältet där loya jirga äger rum tar ett knappt hundratal kvinnliga delegater blygsamt plats mellan turban- och skäggprydda herrar. Men deras krav skakar tydligt konservativa och fundamentalistiska grundvalar.

Afghanistans kvinnor skriver med sin blotta närvaro historia, men priset för detta kan bli högt. Den mäktiga och konservativa mujahedin-fraktionen utgör majoriteten av de röster som nu har samlats för att diskutera förslaget till den nya konstitutionen. Att president Hamid Karzai med stöd från det internationella samfundet kompromissar med fundamentalismen är ingen hemlighet.

Det stora samtalsämnet de här dagarna är det tumult som uppstod kring den unga Malalai Joyas anförande mot krigsherrarnas fundamentalism. Joya, som är representant från provinsen Farah, lyckades under tre minuter skapa totalt kaos i loya jirga-församlingen.

Hon framförde åsikten att de krigsherrar som åsamkat Afghanistan krig och förstörelse borde ställas inför rätta i stället för att tillåtas påverka utformningen av de nya grundlagarna. Under återstående delen av loya jirga skyddas hon av FN- personal på grund av allvarliga hotelser. Malalai Joya satte ord på det som en tyst folkopinion hittills bara vågat tänka.

De flesta kvinnor vi möter utanför tältområdet sänker blicken eller avböjer kommentar när vi ber dem uttala sig angående incidenten kring Malalai Joya och kvinnornas möjlighet att påverka debatten. Ganska snart blir det uppenbart att detta är en illa vald plats för öppenhjärtiga samtal. Men så möter vi Mariam.

– Jag fruktar för mitt liv, säger Mariam och slår ner blicken. Om några dagar, när var och en ska återvända hem till sina byar, vet ingen vad som kommer att hända. Internationella samfundet fördömde visserligen behandlingen av Malalai Joya, men ingen talar om hur man har planerat att skydda oss kvinnliga delegater när det blir dags för hemfärd.

Mariam är skakad och darrar på rösten. Vi frågar om Malalai Joyas anförande har bidragit till en förstärkt hotbild för de kvinnliga deltagarna.

– Det fanns redan ett tyst samförstånd i församlingen om vad som var acceptabelt och inte. Fundamentalister har under lång tid kontrollerat kvinnor och deras organisationer inför konstitutionsbildandet. Malalai bröt mot detta och det är klart att det får konsekvenser, säger Mariam.

– Progressiva kvinnor och män har hotats med döden om de verkar i en motsatt riktning än den förväntade. Men vi stödjer Malalai och vi vet att vi har den folkliga opinionen med oss, fortsätter Mariam.

Med blicken flackande över den omgivande säkerhetspolisen ett tiotal meter bort, namnger hon viskande det ultrakonservativa partiet Jimiyat Islami och dess ledare Abdul Rabb Rasul Sayyaf som mest drivande i hotelserna.

– En framträdande roll är förenad med livsfara för en kvinna, suckar Mariam. Kvinnor tvingas hålla sig till sina manliga allierade och deras parti-, stam- eller religiösa tillhörighet för att bli accepterade inom den ofta konservativa miljön.

Under våra hektiska veckor i Kabul träffar vi flera kvinnoorganisationer som modigt och ensamt förfäktar demokratiska värderingar gentemot konservatism och fundamentalism. En ung kvinnorörelse har börjat slå rot i Afghanistan. Kvinnorörelsens folkbildande arbete framstår i dagsläget som något mycket värdefullt. Arbetet har frambringat hundratals kompetenta och kunniga kvinnor med stor erfarenhet vilket, grundlagen till trots, kan komma att göra dem till en viktig maktfaktor i framtida politiska sammanhang.

Vi träffar Afifa Azim i Afghan Women’s Networks lokaler i södra Kabul. Det är kallt. För att spara energi är generatorn avstängd och en järnkamin i mitten av rummet sprider värme. – Svårigheterna för oss kvinnor under talibantiden är nästan omöjliga att återge, berättar Afifa. Vi var helt avskurna från resten av världen. Isoleringen, rädslan och hopplösheten har självklart påverkat vår tillit till omvärlden. I dag frågar sig kvinnor i Aghanistan: Hur kommer det sig att världen tillät talibanerna att behandla oss som boskap? Det kommer att ta lång tid innan budskap om mänskliga rättigheter, kvinnors och barns rättigheter får substans i en verklighet som i årtionden visat på motsatsen. President Hamid Karzai har i samförstånd med det internationella samfundet kohandlat med fundamentalistiska krafter på flera punkter. Afifa känner oro för att Afghanistans kvinnor ännu en gång ska offras i förhandlingar med fundamentalismen.

– Malalai Joyas appell förtjänar därför ett uppriktigt gensvar från världssamfundet, liksom kvinnornas framtida säkerhet, även om det sker på bekostnad av den goda tonen med fundamentalismen.

– Det är oerhört viktigt att det internationella samfundet tar tydlig ställning för de kvinnor som vågar höja sina röster i debatten. Jag hoppas verkligen att omvärlden tar hotbilden på allvar, avslutar Afifa.

Hanna Larsson
Leila Qaraee
medarbetare i organisationen Kvinnors nätverk

 
Fotnot: Läs mer om Malalai Joya på
www.geocities.com/malalaijoya

Publicerad: 2004-01-07 i