Beklagansvärd brist på kunskap, Guillou!
Jan Guillou skriver i Aftonbladet 22/1 att "bristen på hedersmord i Sverige är lika påtaglig som glädjande". Inlägget är lika oseriöst som vilseledande. Han menar att vi som arbetar för att lyfta upp denna fråga är ute efter att profitera på statens pengar. Vi försöker göra en stor sak av ett problem som inte finns enligt Guillou. Vad Guillou inte har förstått och som vi som dagligen möter denna problematik länge försökt hävda, är att hedersmorden vi kunnat läsa om i tidningarna bara är toppen av ett isberg. I Sverige i dag har vi fyra fall av dokumenterade hedersmord men den siffran säger ingenting om vad som egentligen har hänt. Dessa brott sker på den privata arenan och därför är mörkertalet stort. De som eventuellt känner till morden vågar ofta inte anmäla då risken för att de själva råkar illa ut är stor. I de beräkningar som FN har gjort om förekomsten av hedersmord så räknar de med att en fjärdedel är arrangerade självmord. Vi vet också att brotten ofta sker utomlands vilket försvårar en eventuell bevisföring och utredning. Det är heller inte säkert att den polismyndighet som får in en anmälan om ett mord förmår ställa de rätta frågorna och missar därmed material till utredningen. Att statistiken sällan stämmer överens med verkligheten borde Guillou känna till!
Tyvärr överskuggar ofta debatten om hedersmorden det riktigt stora problemet - hedersförtrycket. Tjejer i Sverige i dag inte får träffa vänner efter skolan, åka på läger, vara med på skolgymnastiken, klä sig som de vill, prata med killar, gå på disco eller ha pojkvänner. Föräldrarna missbrukar sin makt och tvingar sina döttrar att leva ett liv som kränker deras rättigheter. Bröder och kusiner övervakar sina systrar och ser till att inga "snedsteg" begås. Det resulterar i att många tjejer lever dubbelliv, ett i skolan och ett i hemmet. För många blir det efter ett par år psykiskt ohållbart att leva två liv på samma gång och droppen är ofta föräldrarnas tal om bortgifte. Då lyfter de luren och ringer till oss. Vi får runt 40 samtal i månaden från tjejer som inte orkar med att dölja allt för sina föräldrar hemma. Tjejer som inte står ut med att navigera mellan två normsystem; föräldrarnas/släktingarnas och samhällets. Det här är starka tjejer som är redo att offra mycket för att få sin frihet och det är ingen lätt väg att vandra för att i bästa fall nå dit. Självförtroendet är ofta rejält naggat i kanten och har man aldrig fått bestämma över sig själv kanske man inte heller vet vem man egentligen är och vad man egentligen vill. För att få sin frihet behöver tjejerna oftast bryta upp från sin hemmiljö då det är få föräldrar som accepterar deras krav. Det behöver inte alls vara så att familjen förföljer och vill mörda. Vanligare är att tjejerna utsätts för en enorm press från familjen. Hon får höra att hon är en smutsig och värdelös kvinna som sviker sin familj och sin bakgrund. För att slippa denna psykiska terror kanske tjejen tvingas klippa av banden och lämna allt det gamla bakom sig. Och det är här som samhället behöver sätta in stora resurser. De tjejer som vänder sig till oss har mycket att jobba med vad det gäller självbild och självkänsla. Nästan alla är i mer eller mindre uselt psykiskt skick och behöver mycket stöd för att orka gå vidare.
Det är det här, Guillou, som är det stora problemet - inte de mord som har skett (även om de självklart är stora tragedier).
Vi är inte intresserade av att stigmatisera dessa tjejers problematik eller kulturella bakgrund. Däremot kräver vi att samhället ska ta sitt ansvar. Genom vår opinionsbildande verksamhet vill vi integrera kunskapen om hedersproblematiken i samhället så att tjejerna är garanterade stöd när de upplever att deras mänskliga rättigheter blivit kränkta.
Några veckor innan Fadime Sahindal blev mördad uppmanade hon oss alla i sitt tal i riksdagen att öppna våra ögon för det här problemet. Guillou, det är på tiden att du öppnar dina!
Kajsa Lindqvist
Kvinnors Nätverk
2006-01-23
|