DEBATT. I dag tar statsminister Stefan Löfven emot Afghanistans president Ashraf Ghani. De träffas bland annat för att underteckna ett samarbetsavtal på biståndsområdet. Kvinnors Nätverk har överlämnat ett öppet brev till presidenten. I brevet erinrar vi om några av de flickor och kvinnor som har gått en våldsam död till mötes, de flesta offer för hedersrelaterat våld.

Farkhunda blev känd för omvärlden när hon lynchades av en mobb i Kabul som hade fått för sig att hon hade bränt Koranen. Nyligen stenades 19-åriga Rokhshana till döds. Hon ville inte gifta sig med den som familjen utsett utan rymde med den hon själv ville ha. Otukt var hennes brott enligt dem som grävde ner henne så att bara huvudet stack upp ur sanden och sedan kastade sten på sten tills hennes förtvivlade rop tystnade. Barnbruden Sahar Gul hittades liggande i halm och dynga med stora hårtussar bortslitna, naglarna utdragna och ansiktet oigenkännligt av alla slag. 16-åriga Bibi Aisha låstes in och misshandlades i två år, lyckades rymma men greps av polisen och återfördes till makens familj. En talibandomstol dömde henne för brottet att ha bringat skam över familjen. Straffet blev att få näsa och öron bortskurna.

Detta är endast ett fåtal berättelser från en brutal verklighet som många afghanska flickor och kvinnor lever i. Flickor som vägrar ingå tvångsäktenskap och kvinnor som förlöper hemmet på grund av misshandel anses smutsa ner familjens heder och ska därför dödas. Våldtäktsoffer gifts bort med gärningsmannen eller döms för otukt och dödas av familjen. Det anses vara en förmildrande omständighet att döda för att rentvå familjens namn och heder och hedersmord resulterar oftast bara i två års fängelse, om det ens straffas. På senare tid har det höjts röster mot förtrycket. Farkhundas våldsamma död blev en vändpunkt. När hon begravdes bars kistan av kvinnor, något som aldrig tidigare hänt. Det väckte en enorm uppmärksamhet. Några dagar senare demonstrerade tusentals kvinnor och män för rättvisa åt Farkhunda.

I vårt öppna brev uppmanar vi presidenten att lyssna på dem som nu har vågat sig ut på gatorna för att ge röst åt offren och som vill ha ett samhälle präglat av rättvisa i stället för straffrihet för dem som kränker, misshandlar och mördar flickor och kvinnor för att de försöker nyttja en liten gnutta mänsklig frihet. Vi föreslår att den afghanska regeringen tar initiativ till att utarbeta en nationell handlingsplan mot kvinnovåld, i synnerhet hedersrelaterat våld.

De senaste 13 åren har Sverige gett 6,9 miljarder kronor i bistånd till Afghanistan. Trots detta har effekterna på fattigdom och jämställdhet varit begränsade. Det är dags för självkritik. Vi uppmanar den svenska regeringen och Sida att ge frågor om kvinnoförtryck och våld mot kvinnor högsta prioritet. Börja att på allvar samarbeta med civilsamhället och de modiga kvinnor som med risk för liv och hälsa kämpar mot kvinnoförtrycket. Kräv av den afghanska regeringen att den utarbetar en långsiktig nationell handlingsplan mot kvinnovåld, en konkret plan som genomsyrar alla samhällssektorer.

Vi är medvetna om att ett samhälle som det afghanska inte kan förändras över en natt. Det är ett mycket långsiktigt arbete att inte bara ändra lagar och myndigheters praxis utan också djupt rotade attityder och beteenden. Men det finns ingen annan väg. Kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Brott mot mänskliga rättigheter kan aldrig rättfärdigas med hänvisning till kultur, tradition eller religion.